
När man säljer hus finns ett kryss för hur många nycklar som finns till fastigheten och om några saknas. Hahaha! Om?
Storchef J har ett särboförhållande till både plånkan och nycklar. Hans plånbok är vida berest och åker gärna ensam på tåget vidare till Gävle, där en snäll konduktör låter plånkan åka tillbaka norrut igen och fångas upp av någon i personalen. Alternativa ställen som plånboken gillar att hänga på i sin ensamhet är på Pressbyrån bredvid kassan och på träsoffan i tågväntrummet. Det fantastiska är att den alltid hittar tillbaka till storchef J.
Nycklar är en helt annan historia. Det är ett normaltillstånd att nycklar och storchef J är på olika platser.
Vi hade en stor personalkonferens i våras och avrundade efteråt med en middag på Biskopen. Det var jag, lillchef M med Kaosägare S, som satt och höll varandra i handen och såg så där vanvettigt förälskade ut att det lyste om dem. Sedan var det Storchef J och Å. Jag skulle åka tåg hemåt (tjoho vad roligt) men eftersom mitt tåg inte gick förrän elva så följde jag med Storcheferna efter avslutad middag till deras hotellrum. De skulle ha unnat sig en extra natt, men var tvungen att åka hem för att lägga schema/operera/avlösa barnvakten/kolla om de hade barnvakt eller nåt annat viktigt.
- Stackars dig, säger Storchef Å, att vi måste åka. Du kan låna vårt hotellrum om du vill och vila ett par timmar.
- Jaa, kanske det, svarar jag. Det är lugnt. Skönt för er att ta er iväg i tid.
Ja. Det var ju innan Storchef J började klappa sig på fickorna och leta efter bilnyckeln. Det är svårt att köra bil utan nyckel om man inte gillar att tjuvkoppla. Storchef J är en mästare på att använda startkablar, men det är mera oklart hur det är med tjuvkopplandet. Troligen är det en tidsbesparande talang han skulle kunna dra vardaglig nytta av.
- Var fan är nyckeln? säger Storchef J.

Storchef Å tar fram första väskan. Ut välter fyra par jeans.
- Varför har du fyra par med dig? säger jag fascinerat där jag sitter på sängen.
- Jag kunde inte bestämma mig. Och några saknade knapp.
- Mhm.
Storchef Å rafsar runt i väskan så grunkorna därinne yr omkring som i en tornado. Alla småfack genomsökes. Jag inser att jag behöver hjälpa till som nyckelletare. Fågel, fisk eller mittemellan? Storväskan genomsöks utan resultat. Sängarna genomsöks, golvet, toaletten, fåtöljen. Ingen bilnyckel. Jag är svettig av sökandet och fascineras av hur sams Storcheferna är trots pressen att tiden går och barnvakten/operationen/schemat/alla sjutton barnen/banken väntar på att de ska komma hem.
Vi går till konferensavdelningen. Nu försöker jag vara smart. Vi har haft tre konferensrum, varit i restaurangen och i loungen.
- Var har du suttit härinne? säger jag och sveper över femton soffhörnor.
- Jamen, det är ju överallt, säger Storchef J.
Med en suck lyfter jag dynor, kryper under fåtöljer och bord och spanar in genom den låsta dörren till glassrummet (där jag utan att fråga gissat att Storchef J också bevistat). Storchef J kommer med nyckeln till konferensrummen.
- Var har du suttit? Vilka rum och var? frågar jag med matt stämma och nyser av dammet i näsan.
- Jamen, det är ju överallt, säger Storchef J.
En timme senare ger vi upp idén att nyckeln finns i konferensen och går ner i lobbyn. Där står vi villrådiga vad som ska göras härnäst. Så kommer Storchef J på att han var på krogen där vid tretiden när Storchef Å gick och lade sig. Han skuttar iväg med skjortan på svaj ovan byxlinningen.
Vi sätter oss med en duns i fåtöljerna och väntar på honom. Jag tittar på klockan. Sermanpå, det börjar bli lite snävt att hinna med tåget.
- Kan jag åka med er om han nu hittar nyckeln? Till stationen?
- Det går bra, säger Storchef Å övertygande.
Storchef J kommer med bilnyckeln lyckligen återfunnen. Vi drar en suck av lättnad, samlar ihop vårt bagage och går ner i bilgaraget.
Storchef J stannar till vid utcheckningen och drar sitt kort. Utcheckning medges ej. Storchef J tar ett annat kort. Inget funkar. Inte Storchef Å:s heller. Vi funderar över att kanske köra fortfort och spränga bommen men det verkar vara en filmning som pågår så det är kanske dumt. Jag lånar ut mitt kort och bommen åker upp.
Med knapp nöd kommer jag in på mitt tåg. Och drar tungt efter andan. Det är ett svettigt jobb att hänga med Storcheferna. Nedan en bild där jag bedömer att nyckeln försvann. Storchef J sjunger allsång på scenen på E-street. Nån slags jämtlandsschlager tror jag. Jag har retuscherat lite för att Storchef J ska få förbli anonym och tagit bort några skönsjungande ur personalen. Jag är rätt nöjd över min insats som copy-writer och funderar starkt över en alternativ karriär. Storchef J undrar om han fått en säck på huvudet. Han förstår sig lika lite på high-tech-konst som nycklar och plånkor.
Hemma väntade pass 2 på dygnet. Sömn är överskattat i Storchefernas liv.

0 kommentarer | Skriv en kommentar