En minoritet av ägandet i företaget jag jobbar i är sålt till Anicura, en av de två huvudaktörer som köpte upp större delen av svensk djursjukvård för ett par år sedan. Mina chefer hade funderat länge och vridit på alternativen, men kände att företaget vuxit snabbt och behövde få in ekonomiska muskler för att trygga arbetstillfällena om det skulle hända dem något. Ansvaret för 80 personers utkomst var helt enkelt överväldigande.

Jag respekterar deras perspektiv och deras beslut fullt ut. De har besuttit ett mod utöver de flesta när de först köpte konkursmässiga Östersunds djursjukhus för att sedan köpa Djurkliniken i Sundsvall och en hästklinik. Plötsligt var det inte en garageklinik längre. Långt ifrån. Scheman, rekryteringar, kompetensbehov, sjukskrivningar, investeringsbehov, ombyggnationer.... ja jösses.

Smådjursveterinären i Sverige började som distriktsveterinär. På dagarna var det kossor och hästar. På kvällen togs den sjuka hunden emot. En och annan katt, mera styvmoderligt behandlad både av folket och veterinären. Sedan startades det smådjurskliniker, den som startade var chef och företagets allt i allo med kontoret på fickan medan han (oftast) jobbade hårdast av alla kliniskt. Allt efter tiden gått har djursjukhusen etablerat sig och djursjukvården blivit allt mera högkvalitativ. Veterinärer har gått från entreprenörer till att vara anställda specialister. Men också mammor, fruar, någons barn. Livet på sidan om jobbet vill ha sitt. De långpass som jag själv varit med om; att gå på mitt skift fredag kl 08.00 (efter att ha jobbat måndag till torsdag) och gå av måndag kl 17 är länge sedan passé. Detta är bara av godo. Naturligtvis.

Men vi är fortfarande många som är ovana vid att det finns en personalavdelning med specialister inom personalfrågor. Fram till i dag har det varit ägarna som skött många av de funktionerna vid sidan om alla andra.


Jag går in på Anicuras hemsida. De har engelska titlar hela högen. Jag kan inte låta bli att fnissa att jag inte riktigt vet vad de betyder riktigt. CEO vet jag är VD, men COO och CFO?


Min kompis R fnissar också i luren när jag läser högt från sidan.


- Vi var många som satt på deras första kick-off och undrade kring deras HR-avdelning. Det var HR hit och HR dit. Vi försökte fatta vad det de pratade om hade med heart rate att göra, säger R frustande.


Ja. I sanning är det den lille entreprenörens livsverk med dess värderingar som möter en helt ny kultur. Det är ett värdefullt arv att förvalta på många sätt. Där personliga relationer och förtroende var viktiga hörnstenar i affärsrelationen.


Jag bokar in mig på chefveterinärträffen i Stockholm om några veckor. Jag funderar om jag också ska heta nåt flashigt? OOO kanske efter senaste dygnens platta fall? Oh-oh-oj!