Medelåldersbloggaren returns

Häromsistens fick jag ju själv utskrivet D-vitamindroppar som skulle vara toppen om utifall min ryggmärgsinflammation skulle få för sig att gå till attack igen. Då kan vitamin D vara prima sägs det av vise män.
 
Problemet är att det är droppar.
 
Jag minns när jag ser flaskan att det var trubbel redan med barnadroppandet. Om det nu var 6 eller 8 droppar som skulle droppas på skeden så krävde det eoner av tålamod att se dem materialisera sig vid tippen och sedan långsamt släppa från flaskan medan jag glodde på droppen och med sträng blick försökte få den att droppa fortare. Jag provade både oljelösning och vattenlöslig för ändamålet.
 
Ännu värre är det nu. 21 droppar!
 
Jag inser det när jag tänker mig att snabbdroppa ner i munnen. Jag vrider hastigt av locket, gapar stort och --- ptja --- inget händer. Jag tittar intensivt på tippen om det krävs någon ytterligare åtgärd som att vrida bort nåt som är i vägen för droppen men kan inte se någon ocklusion.
 
Jag har vid det här laget glömt att det inte är så framgångsrikt att skaka flaskan och börjar därför shejka lite för att det ska gå fort. Problemet blir förstås att objektivt räkna nåt medan jag gapar och har full Parkinson-mode på min högerhand och spottkörtlarna lyckligt sprayar munhålan för att de tror att det vankas godsaker.
 
Jag orkar inte hämta en sked. Jag shejkar flaskan ovanför locket och tänker att det ändå bara är min flaska.
 
Ja. Sedan dess har jag samlat tålamodet att göra om proceduren.
 
- När jag bad att få hjälp att skala apelsin när jag var liten fick jag välja mellan en som såg ut som den sprängts av en handgranat eller en som torkat under skalningen, säger T i dag.

NU ÄR JAG FÖRBANNAD PÅ RIKTIGT!

Jag lämnade sonen med lågt tryck, hög feber och ont överallt från en underbar akutmottagning med vänlig personal för överföring till infektionsavdelningen. Klockan var midnatt, prover och röntgenbilder var tagna. Han fick en Oxycontin (morfin) med sig i en påse från avdelningen som han tog enligt plan.

När jag kommer hem ringer jag infektion på chans. Tänker att jag vill försäkra mig om att hans ordinarie medicinering klickar in fast han byter avdelning. Ingen svarar. Jag kollar hemsidan att telefonen öppnar 8.

Jag ställer klockan. Har svårt att somna.

Ringer upp avdelningen klockan 08.00.

- Hej, funderar bara så det funkar med ordinationen han fått från sin tidigare avdelning? Att han fått sina smärtstillande läkemedel?

- Vi vet ju inte riktigt om det är missbruk eller mot smärta han tar dem, så vi väntar efter ronden.

- Vad i helvete säger du? säger jag artigt med visst tårsprut. Han har legat hos er sedan 12 och ni anser att han är missbrukare? Va? Var kommer den informationen ifrån?

Hon blir ångerfull.


Det framkommer att läkemedelsordinationen från psykiatriska kliniken inte följer med in till infektionskliniken. Den behöver doktorn ringa om på infektion till sin kollega på psyk för att få veta. Med tanke på var och ens arbetsbelastning låter det som uppdrag med rätt att dra ut på tiden.

- Men? Det kan ju bli framåt lunch? Va? Han står ju på det var sjätte timme.

- Ja. Det är inget bra. Så här ser rutinerna ut.

- Men det måste väl vara hur dåligt som helst? En avvikelse i era system? Att en patient som remitteras inte får med sig sin ordination på remissen åtminstone? Det är ju som ett dåligt skämt.

- Ja, jag kan förstå att du tycker det. Jag ringer efter ronden. Jag känner ju inte till honom eftersom han nyss kom.

- Nej, det kan jag förstå. Men en smärtpatient tar inte morfin för att få en tripp. En smärtpatient tar morfin för att hen har ont även om det är begränsad effekt. För att det är det enda som står till buds. Han har varit beredd att ge upp. Låt honom inte falla genom era system.  

- Ja, jag är verkligen ledsen.

Tio minuter före rond ringer sköterskan upp. Hon ger honom smärtmedicinen före ronden.  

Bad om besked vad Karolinska sa i tisdags. Igår. Fick veta att doktorn är hemskt upptagen men kanske ringer idag. Det har ingen gjort. På väg till bilen ser jag inskrivande  psykiater och ropar på henne.

- Hejhej, har du fått tag i dem?

- Nej. Det är ingen som svarar. Funderat om jag skrev fel nummer.

Jag googlar upp numret.

- Får prova igen då, säger hon och knappar in numret.  

_ Han har feber idag, säger jag.

- Ojdå, har han? Ja, jag har inte hunnit med den avdelningen i dag. Får kolla på proverna sen då.  

Vad gör doktorn av sin tid? Hur har vi kunnat bygga ett vårdsystem där ansvaret halkar av doktorn när det går emot lite? Och vem tar upp den tappade pucken när han skrivs ut?

- Det är inte aktuellt med snabba medicineringsändringar, säger doktorn vänligt.

Första leendet på en vecka...

.... när internet är up and running efter köp över nätet och laptopen stånkar fram startprogrammet...

Då blir väntan på utskrivning mindre lång. Gott så. Tänker på andra som inte har anhöriga som kan köpa internet. Är inte ett juste programutbud på TV:n (här finns bara basutbudet) och internetaccess till ett nät som inte laggar något vi unnar våra sjuka?

Mötet med psykiatern känns bra. Första frågan är numret till Karolinskas smärtenhet, så det känns lovande. En doktor som vill prata med en annan doktor som behandlar patienten.

Fokus nu är sömn. Trots flertal läkemedel för att sova så misslyckas det. Långvarig sömndeprivering är förstås förödande för måendet på alla sätt.

Vi tittar på läkemedelslistan, pratar om sånt som är provat. Såna som inte funkat, andra som gett otäcka biverkningar.

Hon konstaterar också att Saroten, ett smärtläkemedel som framförallt satts in för sömnen men också är en epilepsiläkemedel, inte ska kombineras med Fluoxetin. Eftersom sonen länge stått på maxade doser av båda känns det tungt i armarna när jag hör det. Och jag är sur på mig själv att jag inte dubbelkollat just den kombinationen.

Hemma läser jag:

Fluoxetin:

Fluoxetin har en starkt hämmande effekt på cytokrom P450 2 D6, som metaboliserar tricykliska antidepressiva. Detta innebär att plasmakoncentrationen av amitriptylin kan öka kraftigt om fluoxetin insättes. På grund av den långa halveringstiden (dagar respektive veckor) hos fluoxetin och dess metabolit kan denna interaktion ha lång duration och till och med uppträda efter utsättande av fluoxetin.

Ska nog inte köra bil nu.