Ledaren är skriven av Mopsordens ordförande och reflekterar på ett ledsamt sätt en offentlig förnekelse över sjukligheten i rasen mops. Och en tydlig markering att rasklubbens vilja till samarbete inskränker sig till vissa grupper. Veterinärer som ställt sig bakom uppropet är troligen inte välkomna. Distriktsveterinärer fördöms som icke-smådjursveterinärer och därför räknas inte deras namnteckning. Trots att majoriteten av distriktsveterinärerna arbetar med smådjur, i somliga fall uteslutande. Trots att andning är en basal kompetens hos alla veterinärer som jobbat kliniskt eftersom det är en förmåga som tränas vid varje djurmöte på klinikerna och i vardagen vid djurmöten.
Låt mig ta exempel från den uppdaterade RAS 2015 för svensk mops. 726 mopsägare svarade på ett antal enkätfrågor som skickades ut från klubben 2011. 1/3 av de 726 mopsarna hade symtom på andnöd!
Det är en alarmerande siffra! Det borde leda till krismöte i avelrådet att var tredje hund uppges ha andningsbesvär. Det skulle behövas omedelbar kartläggning av släktskapsförhållanden och avelsspärrar för dessa individer. Att avla på djur som har andnöd eller på grund av sitt utseende har stor risk att utveckla andnöd är ett brott mot djurskyddslagen.
Jag funderar över hur många svenska mopsägare som skulle ha svarat ja på frågan om andningssvårigheter om man frågat om ork att motionera, återhämtningstid efter motion, värmekänslighet och sömnsvårigheter mera specifikt. Men även kroniska magproblem som till exempel kronisk kräkningsproblematik. Mopsföreningen behöver upplysa sina medlemmar om sambandet för att även djurägarna ska adressera det för vad det är. I nuläget saknas frågor kring detta i hälsoenkäten helt vad jag kan se.
Siffrorna korrelerar väl från egna kliniken där 16/56 mopsar hade anteckningar om dålig andning under ett år. Tyvärr saknas journalanteckning på flertalet djur som kommit för ögonskador, hudproblem och förebyggande åtgärder så siffrorna är högst sannolikt missvisande:
1 kraftigt biljud övre luftvägar
1 brachycefal kollaps
1 förstärkta andningsljud
1 förstärkta andningsljud
1 måttliga missljud övre luftvägar
1 kraftig andnöd
1 andnöd pga trång nosöppning (näsmissljud)
2 nosplastik
1 valptik med brachycefal andnöd
1 biljud övre luftvägar
1 missljud övre luftvägar
1 gom + nosoperation
1 biljud övre luftvägar
1 kraftig andnöd pga trång nos
1 kraftigt snorklande missljud övre luftvägar
Från domarhåll förekommer följande anteckningar i RAS för mops:
Knipta näsborrar 27st
Tung andning 21st
Andningsbesvär 10st
Nosveck med störande hår 1st
Kort bröstkorg 1st
Korta bröstben 5-8st
Rastypisk andning 1st
Några med påverkad andning/korta bröstkorgar
Bubblor i näsborrarna 1st
Andning påverkad när solen var framme
Trånga näsborrar 17st
Några hanar som kunde ha bättre näsborrar
Milda andningsproblem 1st
Några med för trånga näsborrar
Någon var tungandad i värmen
Önskar vidare näsborrar 4st
Hur många mopsar som har andnöd vet vi inte idag. Inte Mopsordens ordförande heller. Frågan är om det exakta antalet är intressant och i så fall varför? Åtminstone om en sådan kartläggning ligger i vägen för krafttag mot den svenska mopsens andnöd.
Att sopa problemet under mattan och skylla på nyhetstorka är ytterst ledsamt för de hundar som behöver hjälp och för de ofödda mopsarna, som behöver andningsfriska föräldrar.
Jag delar ordförandes uppfattning att veterinärerna har varit mesiga och ignoranta. Vi skriver alldeles för ofta "för rasen normalt" vid besiktning av trubbnosiga hundar som har missljud från näsa/svalg på grund av att det är trångt. Jag har skickat en propå till vår svenska veterinära normgrupp om önskemål att ta fram en norm där detta inte är ok. Att alla rasrelaterade problem ska beskrivas utifrån en standard gällande hunden som art och inte utifrån ras. Underbett, trånga nosar, rinnande ögon, överskottshud, missljud från nos och svalg, skeva ben, korta nosar, kort hals och trång bröstkorg är exempel på fynd som ska beskrivas och inte gömmas bakom "för rasen normalt". "För arten normalt" är standard helt enkelt. För hundarnas skull!
Läser man vidare i mops-RAS ser man att det finns en god del kännedom om mopsrasens problem med andningen. Till exempel löper mopsen i försäkringsstatistiken 7 gånger högre risk att avlida i andningsrelaterade sjukdomar än genomsnittshunden.
12 procent av enkätmopsarna har haft någon form av neurologiska symtom, 45 % hade sökt veterinärvård för ögonskada, 61 % hade hudproblem och 33 % andnöd.
Behovet av konsumentupplysning är stort. På SKK:s hemsida för rasen mops står att läsa:
Hälsa
Den är en frisk ras med få rasbundna sjukdomar. Vad beträffar skador är det ögonen som är mest utsatta, av naturliga skäl, då den inte har en lång nos. Ögonskador fordrar alltid veterinärvård.
1 kommentar | Skriv en kommentar