Visar inlägg från oktober 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Nätkraft

I förra numret av Veterinärtidningen skriver Veterinärförbundets ordförande om kommunikation på sociala medier. Tullberg manar till eftertanke att det skrivna ordet gör avtryck för alltid och kan ryckas ur sitt sammanhang. Att vi som kår behöver visa särskild eftertanke när vi skriver i veterinära frågor och visa varandra, djurägarna och djurorganisationerna respekt och vara professionella. Gott så.


Jag tänker också att vi denna sommar ritat om kartan för vad som var möjligt genom att ha modet att sticka fram våra hakor och ta emot personliga käftsmällar om och om igen. För påhoppen har varit många, tonläget ställvis hotfullt och bortanför vad som kan anses okey i ett samtal mellan fyra ögon. Men vi har stått kvar. Och vi har stått pall.


Vi har varit några som aktivt tagit steget in på Vetbase. Från att ha varit ett forum där man i stor utsträckning skällt på veterinärer, riskkapitalbolag och priser för försäkringarna på grund av djursjukvårdens skamlösa prishöjningar har veterinär närvaro skapat mervärde för djurägaren både i veterinärmedicinska frågeställningar och kring mer etiska ställningstaganden. Jag har själv valt att gå ur Vetbase men jag är tacksam för alla kollegor som fortsatt ställer sin tid och kompetens till förfogande.


Genom att vara många på sociala medier och bloggar så blir bördan mindre. Man kan tillsammans hjälpas åt i etiska frågeställningar eller då tonläget höjs. Man känner sig mindre ensam och utsatt. Någon kan ta vid och man får ta paus.


Jag är övertygad om att veterinär närvaro på nätsidor är viktig. Vi skapar den där transparensen som efterfrågas. Vi finns där och vi är veterinärer och människor. Ibland kanske det görs verbala blunders men vi är ju just människor också.


Om meningsmotståndaren har vuxet perspektiv är det mycket väl möjligt att backa och be om förlåtelse för att sinnet rann på en. Även om en skärmdump har skett.


Alternativet att bara skicka vårt Upprop till SKK och JV i det tysta hade inte skapat de ringar på vattnet som skett i dag, där Norges veterinärförening och brittiska veterinärer ställer sig bakom vår petition. Det är inget annat än fantastiskt och visar på nätets kraft till opinionsbildning.


Våra representanter i förbundsstyrelser och Svensk djursjukvård och ägarkoncerner behöver följa debatten där den pågår. På nätet. Det kan hända att det som organisation inte går att gå in och ha en åsikt, men den omvärldsbevakning som närvaron innebär är essentiell för att fatta rätt beslut i viktiga frågor kring veterinärmedicin. Men man får också pejl på hur tufft det är där ute. Och har möjlighet att ge stöd till de som verkligen försöker förträda djurskyddet eller andra viktiga frågor.


Djurskydd berör. Det har vi sett prov på i sommar. Även om några kollegor varit väl hetlevrade emellanåt förtjänar de och alla andra respekt. Vi stod kvar. Vi svarade på frågor. Vi utbildade. Vi skapade opinion.


Och nu jäklar ska frågan ända till Bryssel. Jag är övertygad om att det är dit veterinäruppropet behöver komma för att kunna styra över frågan på riktigt.


Så - TACK alla veterinärer för att ni haft modet, kraften och djurhjärtat på rätta stället vid tangenterna i sommar och höst. Utan er hade det här inte gått.


Syftet har varit ett och endast ett. Att verka för att ingen hund behöver födas till ett liv i andnöd på grund av missriktad avel.


Jag tror banne mig att jag ser målet!


PS.  Tack också djursjukskötargullis C. Om du inte var så bra på Wordfeud hade jag kanske tänkt på dig direkt ☺

80-talsrevival

Jag är ljussnabb idag. Otålig när tekniken strular. Ska skriva ut innehållet i ett foder för att visa kunden. Skrivaren svarar med tystnad. Jag trycker uppfordrande på "print" tre gånger (cirka) ifall den fattar dåligt. Det gör den. Jag tar upp telefonen, fotar av bilden och känner hur mitt medlemskap i Menza närmar sig med stormsteg.






Jag berättar stolt vad jag gör för min kollega. Hon nickar tankspritt. Men nånstans hör hon ändå. För när hon vill skriva ut så händer samma sak. Fast från en annan dator.


- Det är nåt fel på skrivaren, säger kollegan uppgivet.


- Har ni kollat papper? frågar L.


- Nja, kanske, MK fotade av skärmen?


Visst fniss uppstår när det uppdagas att facket är tomt på papper. Och när påfyllningen gjorts så sprutar det ut innehållsförteckningar på hundmat. Tonern gnäller ängsligt.


Sedan går jag runt huset och säger hejhej, nu åker jag till Maldiverna. En del ser glada ut, andra kanske.. lättade?


Jag hämtar upp sonen och åker för första gången på 30 år till solarium. Då det begav sig solades och gymmades det 24-7 och solariet var bemannat, man svettades i 30 minuter och fuskade med solglasögonen för att slippa få pandamärken runt ögonen.


Nu ska vi bli bruna som tusan!


Detta är då ett obemannat solarium. Framför oss står en välkomnande box. Man förstår att det är här det händer.


- Bara för tiokronor, läser jag.


- Ok, vi går då, säger D, van vid moderns renons på kontanter.


- Nej, vänta, jag har nog en hundring ska du se, säger jag.


Och går fram till växeldelen av plåtlådan. Försöker kila in den i en springa jag ser. Sonen tittar på med jämnmod. Efter en stund säger han torrt:


- Det där är nog fel fack. Kolla där nere.


Med näppe får jag tag i ena hörnet innan den åker in i vad jag förstår är nån slags skarv i maskinen.


Växlingen går finfint. Vi pytsar in pengar och försöker fatta vad som ska hända.


- Man ska nog dra i det här handtaget? säger D och betraktar ett jättehandtag liknande en enarmad bandits.


- Nä, det är nog för Securitas, säger jag.


Vi läser på väggen:


"Solariet tänds automatiskt efter 1.5 minut. Soltiden är 8 minuter".


Vi rusar fram till varsitt solrum. Jag betraktar solariet som lyser. Jävlarrr. Här gäller det att vara snabb. Nu har det nog redan lyst en minut. Jag kasar av mig alla kläder i en tonåringhög på golvet.






 

Jag betraktar med förundran solariet. Hur fan ska jag ta mig in? Lägga mig på sidan och rulla in? Var är knappen? Jag kisar i det skarpa ljuset. Inga knappar. Så trångt! Är det bara för smalisar utan klaustrofobi? Det borde finnas en skylt om det innan.


Jag gör mig beredd på att försöka knöla mig in men känner på kanten och voilá! Locket går upp!





När jag kommer hem har locket på badbaljan blåst av och grannens päronträd har donerat alla löv den har med en pricksäkerhet som gjort Sörenstam avis. Jag läser på temperaturen.

24 grader.


"Blir nog inget bad. Badet en kompost." messar jag tilltänkta badgästerna.


Maken åker och köper ett rescuekit. Jag ringer Biteline.

En sista replik från Anki

Anki har haft synpunkter på uppropet även internationellt för den som vill läsa. Hon har även gått in på bloggen Collievänner, som berört den engelska studie som visar på ledsamma resultat avseende andningsförmågan hos frallor som ingått i studien.

http://collievaenner.blogspot.se/


Jag låter Anki få slutordet för en lång tid framöver avseende trubbnosarna. Vill ni reflektera så får ni gärna.

Jag tackar för uppmärksamheten. Idag är jag extra glad eftersom SKK har författat två skarpa brev, dels till landshövding Margareta Pålsson i Skåne med anledning av djurskyddsinspektörernas s k projekt, d v s den häxjakt på trubbnosar som iscensattes som en direkt följd av trubbnosuppropet. Det andra brevet har som rubrik "Nu måste vi sluta skälla på varandra". Absolut, det håller jag med om. Men det som är särskilt glädjande att läsa, är det mycket starka stöd SKK, ja hela Samverkansgruppen, uttrycker för uppfödare och ägare av trubbisar! Gruppen skriver att "såväl uppfödare som hundägare har utsatts för regelrätt mobbning. Även veterinärer har på nätet luftat sina negativa åsikter om uppfödare och ägare av trubbnosiga hundar och djurägare har svarat med att välja bort veterinärer som undertecknat det öppna brevet och djursjukhus som behandlar ägare av trubbnosiga raser respektlöst." Om LS Skånes vedervärdiga "projekt" skriver Samverkansgruppen: "Detta har resulterat i att uppfödare gömmer eller flyttar sina hundar till andra län. En del veterinärer ÅNGRAR att de har skrivit på uppropet och andra vägrar principiellt att besiktiga valpar och vuxna hundar liksom att söva trubbnosar. Olika motreaktioner har startat som "Vi värnar hela hunden" och "Vi älskar våra trubbnosar." Dessa upprop har skrivits under av fler än tusen uppfödare och ägare av trubbnosraser."
I en kommentar till Samverkansgruppens brev (som lades ut i en grupp på Facebook) skrev jag bl a så här: "Jag välkomnar detta brev. Framför allt för att vår organisation äntligen visar sitt stöd för oss medlemmar. Ett starkt stöd, dessutom. Det dröjde, men det kom till slut, och det tackar jag för. Jag erkänner utan prut att jag är en av dem som bidragit till att i ord och handling visa min förtvivlan och ilska. Jag har ifrågasatt - och ifrågasatt igen - något som dock inte "passade" sig. Min person förminskades på alla möjliga och omöjliga sätt. Man får ju gubevars inte ifrågasätta "sakkunskapen". Jag är dock van vid medial blåst. Mer än 30 års arbete som nyhetsreporter har givit mig ganska mycket skinn på näsan. Orättvisor av alla de slag och uselt underbyggda påståenden (som presenteras som vore de sanning) har jag helt enkelt inget till övers för. Det har jag aldrig haft. Jag är självklart för, att bidra till att göra allt jag kan för att påverka utvecklingen i rätt riktning. Det är vi alla. Men jag kommer fortsatt att se på det som följer med kritiska ögon. Det är min självklara rätt - och skyldighet."
Slutligen vill jag säga att mitt initiativ med uppropet "Vi värnar hela hunden" tagits emot med enorm glädje och uppskattning både här hemma och utomlands. Jag har dock inte varit ensam om att kämpa, vi är många fler som jobbat hårt i kulisserna. Nu ser vi resultatet. Vindarna vänder. Som du skrev, Maria: "Då ordnar det sig, ska du se."
Någon uppgav lite slarvigt att Bodil C var veterinär. I själva verket är hon psykiatriker. Det förändrar ju ingenting i sak. Titlar och långa utbildningar imponerar inte på mig. Det är hur man interagerar med sina med- och motmänniskor, som verkligen betyder något i det långa loppet.
Därmed tackar jag för mig och önskar allt gott!

Legitimerad fråga

Är på apoteket för att ta ut egna piller. Som vanligt finns det bara läppstift. Och en sån där poppis hälskrapa som är elektrisk som L skrev att hon skulle använda häromkvällen och visade bild och allt så ingen skulle misstänka att det var nån annan elektrisk pryl som nyttjades i gräsänksläge. Medelåldringarna skickade lyckliga smileys med skrattårar som sprutade ur ögonen. Hihihi. Tur att tonåringarna inte hänger i pinsamhetsmediet FB. De hade inte överlevt en dag utan Losec och Postafen.
 
Hursomhelst så tittar jag på foundations och läppstift och grunnar på om de kan göra nåt åt mina ben som trilskas. Eftersom de frånvarande pillrena känns som om de har halvbra framgång.
 
- Tyvärr finns inte dina piller i hela Sundsvall, säger hon efter scrollning.
 
- Jag behöver i alla fall göra ett recept till mina hundar, säger jag. Jag är veterinär. Har du block för telefonrecept eller hur kan vi lösa det?
 
Hon tittar misstänksamt på mitt körkort. Där tronar en muffinsmedelåldring med svart hår. Framför henne en synnerligen hårt nedbantad, något gråare variant. Jag förstår att det är svårt att vara Sherlock och jobba på apotek. När man samtidigt ska sälja fotskrapor som medelålders alibin.
 
- Hur vet jag att du är veterinär? Du har ingen leg för det eller så?
 
- Öh, nä, jag fick typ en papperslapp för 25 år sedan, säger jag.
 
Och längtar till damerna på apoteket Renen i Piteå som alltid hälsade mig med värme även då jag kom med kokläder och stod och hängde vid deras rena diskar medan de gjorde i ordning mina läkemedelsbeställningar.
 
- Alltså, jag skriver ju kanske inte så många recept i mitt jobb längre, babblar jag och börjar känna mig som om jag försöker få ut hela lagret av metadon (antagligen restat iof).
 
- Jag är mest chef. Fast jag är bättre på att vara veterinär. Är de där fotskraporna bra förresten? Jag provade såna där plastpåsar med hälskorvborttagning i. Mina hälar blev aldrig vad de var. Fast det var skojigt när allt skorv lossnade.
 
- Nu känner jag igen namnet, säger hon. Aha! Jag läste Anna-Maria. Jamen då så.
 
Kanske hon inte orkar med min litania utan att börja tugga på en Losec. Eller tuggummin. Det finns 3 för priset av 2. 750 tuggummin känns som ett normalbehov för en familj som inte får ut läkemedel de fått på recepten.
 
- Puh, säger jag. Ja, ett och annat recept blir det ju allt. Höhö. Inte bara till egna hundar.
 
Jag ilar hem med spot-on förpackningen. Gula hunden gillar inte att hennes nackskinn ska vattenkamma fram en bena och maken får hjälpa till att hälla på vätskan på skinnet. Han klagar att mitt huvud är i vägen när jag med järngrepp håller fast benan utan glasögon och strängt övervakar medicineringen. Bruna hunden har ingen hårbotten. Jag gör en på diagonalen.
 
Hela familjen lyckas klappa dem i den blöta fläcken och får tvätta sig.
 
Jag läser sonens utlåtande om sin prao på mitt jobb. Han berättar att han fått jobba hemifrån i tre dagar och sen fick han bygga gym. Han anger den andra kliniken en km bort som praoplats.
 
- Jaså är det där du håller hus! ropar Storchef Å förtjust.

Dog World

Det svenska veterinära uppropet är nu också på Dog World. Följ gärna debatten där om du vill. Det kontroversiella i Uppropet i de första kommentarerna tycks vara att svenska uppfödare anser att SKK- registrerade brachycefaler har bättre andning än de utländska dito. Inte att veterinärerna larmar om andningsbesvär i sig. Jag antar att de utländska uppfödarna känner sig lika seriösa som de svenska. Eller avses egentligen enbart sk puppy mills, sk fulare? 


Själv står jag utan uppfattning i frågan men välkomnar att få veta genom någon form av registrering av de hundar vi veterinärer träffar i praktiken som vi bedömer har avvikande andningsmönster eller har en anatomi som kommer att ge upphov till andnöd enligt ett fördefinierat protokoll så det blir lika bedömningar för alla hundar över hela landet. Om alla svenska uppfödare kan uppmana sina tidigare valpköpare att göra en besiktning av hundarnas luftvägar så fort ett sådant protokoll finns så skulle vi snabbt få koll på läget i den svenska brachycefalstammen. Ungefär som uppfödare till hundar som går i SKK-program uppmanar köparna att röntga leder, lyssna på hjärtan, känna på knäskålar eller undersöka ögonen. 


http://www.dogworld.co.uk/product.php/146658/

  

Äldre inlägg