Nu har jag sjungit torrfodrets lov skulle man kunna tro. Att färskfodret är en hälsorisk för både människor och djur avseende sjukdomsframkallande bakterier som listeria, Salmonella, ESBL, campylobacter.
Men är torrfodret verkligen sterilt?
En eminent review-artikel sammanställer det lilla vi vet kring infektionsutbrott kopplat till djurfoder. Mellan 2006 och 2007 insjuknade 79 människor i en salmonellainfektion som spårades till hundtorrfoder i USA. Den exakta smittvägen kunde inte fastställas; inga hundar blev sjuka och de få som odlades var salmonellanegativa. Man spekulerade att smittvägen skett vid direkt handhavande av torrfodret eller vid kontakt med ytor som fodret hanterats. 2005 skedde ett annat salmonellautbrott orsakad av hundgodis till hund. Också i USA. Senast konstaterade utbrottet var 2012 i USA då 49 människor insjuknade i Salmonella. Två canadensiska salmonellautbrott på grund av salmonellasmittade grisöron har också dokumenterats, där det fanns såväl människor som hundar hade symtom; men som vanligt med salmonella fanns ett antal smittbärare (som potentiellt kan smitta de som kommer i kontakt med avföring eller hunden).
USAs: FDA Center for Veterinary medicine undersökte salmonellaförekomst mellan 2002 och 2009 i kommersiellt torrfoder och konstaterade att den varierade mellan 6 och 12%.
1129 fall av återkallande av torrfoder inträffade i USA mellan 2005 och 2013, huvudsakligen till följd av salmonellakontaminerade foder. I Europa anges i artikeln 328 fall av salmonellasmittat torrfoder.
Det finns flera uppvärmningssteg i torrfodertillverkningen som syftar till att avdöda bakterier som Salmonella, Listeria och E Coli. Screening för bl a Salmonella är standard. Vid förvaring i stängd påse dör en större del av de bakterier som trots allt överlevt. Därför är det viktigt hur vi hanterar torrfoder. Att blöta upp fodret med ljummet vatten och låta det stå till sig över natten eller servera hunden igen är ett potentiellt riskmoment.
Vad jag skulle vilja ha svar på är i vilken omfattning det kommersiella torr-och blötfodret screenas för multiresistenta bakterier? Jag vet att Bosse Edoff läst de senaste inläggen och hoppas på hans hjälp hur den bakteriologiska kvalitetskontrollen går till vid tillverkning av torrfoder.
Jag skulle förstås uppskatta svar på samma fråga från återförsäljare av färskfoder. Jag kommer att ställa frågan till vår kliniks färskfoderleverantör och återkommer med svaret. Uppdatera gärna mig om du frågat din leverantör!
Trenden mot färskfoderutfodring är i ökande och står för något. Jag tolkar det personligen som att hund-och kattägarna lägger ett stort förtroende på att färskfoderleverantörerna kommer med säker och smaklig mat av god hygienisk kvalitet. Dessutom om inte närproducerad så i alla fall skandinavisk mat. Och att vi inte är riktigt nöjda med torrfodret av andra skäl?
Vi är ovana vid smittor. Innan gränserna öppnades var vi svenska veterinärer ouppdaterade på smittor ute i världen. I takt med att vi reser och importerar tar vi hem infektioner hos våra djur som kan vara väldigt svårbehandlade. Att svenska kycklingar är infekterade med campylobacter och ESBL är inget som vi konsumenter behövt drabbas av eftersom vi inte äter kycklingen rå. Det har säkert invaggat oss i viss säkerhet, kanske inte minst med kampanjerna kring det rena jordbruket och låg antibiotikaförbrukning (i ett globalt perspektiv). Men kycklingen är inte svensk. Den är global och den är i stor utsträckning ESBL-infekterad. De som inte är det riskerar att kontamineras under uppväxten eller under slakten.
Det "nya" sättet med utfodring av rå kyckling ställer saker på sin spets.
Hur rädda ska vi vara?
Det har vi inte svaret på idag.
Syftet med mina inlägg har varit att upplysa
1 kommentar | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS