I dagens Sundsvalls tidning är ett dubbeluppslag med rubriken "Norrbotten oroas över länets vårdkaos". Som fd norrbottning läser jag med intresse att Maria Stenberg (s) från Norrbottens landsting oroas över bristen på politisk ryggrad hos länets folkvalda i Västernorrland:
– Avsaknaden av politiskt ledarskap lamslår verksamheten och det riskerar i slutändan att gå ut över patienterna, säger hon.
Hon säger också att de neddragningar som planeras bland västernorrländska sjukhus borde gjorts för tio år sedan.
Det skedde en genomgripande förändring av vården i Norrbotten då man koncentrerat den akuta kirurgin och ortopedin vid två sjukhus och planerade operationer till ett annat. Förändringarna skedde tack vare en förutseende medicinsk profession tillsammans med en politisk ledning som hade ryggrad nog att besluta.
I ett sexton år gammalt nummer av Läkartidningen larmar Norrbottens läkarförening att Norrbotten behöver lägga ner minst ett av sjukhusen. Socialdemokraterna är i minoritet i landstinget och anser det omöjligt ens att koncentrera akutkirurgin till några av sjukhusen.
Från politiskt håll ser det ut som en kostnadsfråga. Ett sviktande medborgarantal gör kalkylen skakig att ha hela fem sjukhus i regionen. Från läkarhåll är man oroad för patientsäkerhet och möjlighet att rekrytera och behålla personal. Ju mindre man får träna desto sämre blir man på det man gör. Det gäller såväl akutsjukvård och kirurgi som förlossningar.
Istället för att lägga ner ett sjukhus börjar man hyvla i verksamheterna, vilket oroar Norrbottens läkarförening i ett nummer av Läkartidningen 2003, det vill säga tre år senare. Ett sjukhus är inte komplett utan alla disciplinerna, menar man. Det är bättre att lägga ner än hyvla.
Från politiskt håll tycks man nöjd.
Det har verkligen inte varit någon snabb process. Kiruna sjukhus kämpade ända till för några år sedan för att få behålla akutkirurgin med tanke på närheten till gruvan och dess arbetsmiljörisker. Det vill säga femton är senare var man fortfarande inte klara.
Att peka finger åt politiska kollegor i andra landsting och skryta med sin egen förträfflighet är inte särskilt snyggt. Och en smula oväntat. Och pekar på betydelsen av nationella beslut i viktiga vårdorganisationsfrågor så inte alla gör som de vill eller kan.
Nu väntar jag på replik från evertebraterna i Västernorrlands landsting.
0 kommentarer | Skriv en kommentar