Medelåldersbloggaren returns

Jag är ju egentligen ingen kul typ till fest. Jag vill inte ha lekar eller klädkod. Jag vill gå dit och prata och hänga utan att behöva bli svettig, försöka vinna en tävling eller ha köpt en kostym jag aldrig mer kommer att ha. Jag inser att jag är dötrist. Det är bristen på talang att sy själv , komma på vad man ska ha på sig, dödålig i de flesta partygrenar (även om jag visade viss talang i förra sommarens inskjutning i luftgevär för att ett glas vin senare missa tavlan). 

Men nu är jag bjuden på maskerad. Värdinnan går all in och jag vill inte vara en partypooper. Jag går in på webben och studerar och funderar. Temat är kompass. Jag vill vara ett träd. Tema vilse och att jag kan bli kramad en hel kväll känns ju najs. Men jag hittar bara barndräkter. Vill ju inte se ut som en stickling. 

De flesta på Wish kräver Photoshop och jag är inte säker att det går att luras ändå även om det lockar att vara baldrottning (en smula oklart hur det hör till temat kompass kanske). Men lite trädtema kanske över den här och så en lövruska på det skulle kunna generera lite kramkalas kanske ? 

Annars verkar de flesta vara på tema kurvig och smal. Maskerad skulle det allt bli. Tyvärr inte leverans förrän i augusti. 

 Synd att inte K ska med märker jag. Han skulle ha gjort succé som Borat. 

Jag hittar en annan perfekt dress till honom. Så inte sommarlovet känns för tungt och långt kan han köpa sig en kemilärardress. Hahaha. Lite rolig är den allt. Det är sprängande spännande att vara kemilärare i dagens Sverige. Ut med skjorta och Eccoskor och in med bomboutfit. 

Jag hittar till slut nåt efter timmar av googlande. 

Vi ska bjuda på fredagsmiddag. Jag har bjudit några som bor en bit bort som är supertrevliga och jag har pratat med över staketet. När jag ska bjuda får jag höra vad de heter med H och eftersom ingen av dem har Facebook så skickar jag sms.


"Hej, det är jag med gula och bruna hunden. Ni verkar så himla trevliga prickar så jag undrar om ni vill komma till oss på lite mat och vin?"


Eftersom J ska spela match i Östersund på lördagen så flyttar jag begivenheten till idag. Jag startar före fem från Märsta och kommer hem tidigt, jobbar lite och flexar bort gårdagens flex.


Jag sätter igång min Vileda Relax. Det piper. Det har fastnat en penna och en plastbit. Jag startar om den. Det piper. Två kvitton och en bussbiljett plockas ut. Sen får jag inte ihop den igen och två gummibussningar rasslar på djupet.


K kommer hem och får dammsuga. Han undrar bekymrat var hans matteböcker, papper och räkningarna är. Jag pekar på byrån som jag fyllt med köksbordsgrejset. Han suckar. Jag stryker dukar och byter, torkar damm medan jag diskuterar en kliande schäfur med min kollega, knäskurar toaletten medan han berättar om sina knäbesvär, torkar spegeln så den blir ogenomskinlig och jag får göra om allt igen. Hänger bort vinterjackorna, fyra dunjackor och tre andra jackor. Jäklar vad många krokar som blir lediga. Mina vinterboots hänger också med ut i garaget. Plockar bajs bredvid båten och hushållspapper som ligger i vindlar på marken av oklar orsak. Torkar pollen från grillen och fönsterblecken. Torkar soffan och fåtöljerna rena från hundhår. Howly kliver upp med en suck när jag är klar med den första.


Jag viker filtar över stolarna men en är med mönster så det ser lite nonchalant ut. Avslappnat.  Fast egentligen är den borta. Jag rycker de värsta maskrosorna mellan stenplattorna. Handlar på systemet och Coop. Köper några blommor och slänger Haloweenpyntblomman som stått till sig en stund i köksfönstret. Hackar sallad och efterrätt. Blandar såser.



Jag skickar ett sms:

"Röda hunden är också välkommen. Vi får ta det lite enkelt. Det är ju ändå fredag."

Foten ska få komma till doktorn. Jag målar tånaglarna, byter om nedtill (mammas strategier sitter djupt) och går dit. Jag har vänt den skattefinansierade vården ryggen och träder för andra gången in på Specialistläkarhuset i Sundsvall. Det är fullt på parkeringen. En av läkarna pratar med sin kollega i kön som ska på sjukgympa om vad han ska behandla sin mykoplasma med. Han berättar om sina angripna lungor och hur stoisk han är som jobbar ändå. Receptionisten väntar tålmodigt medan de pratar med att ta betalt. 1100 kronor rasslar bort från mitt kort medan den hostande doktorn kommit på att han ska äta erytromycin och går i väg mot dagens värv.

I väntrummet är det fullt. Den försäkringsfinansierade (och för all del tillika skattefinansierade) vården blomstrar. Stämningen är vänlig, personlig och avslappnad. Jag blir hämtad av doktor A. Han har opererat en kollega och är fotspecialist och har kapat tår och flyttat runt dem och böjsenorna och skapat en ny, fortfarande ond fot kan man väl sammanfatta det.

Han undersöker noggrant fossingarna. Mäter muskelomfång runt lår och vader och konstaterar att jag är symmetrisk. Jag framför som vanligt mina egna teorier när jag är hos doktorn och han lyssnar med respekt.

Min vänstra fot saknar klipp i peroneus och tibialis cranialismuskeln. Musklerna är bisarrt svaga. Jag tänker att det har förelegat jättelänge utan att någon sett det eftersom de inte undersökt det. Neurologen går mest på reflexer och reumatologerna jag träffat har helst inte undersökt alls. Hård nischning gör nåt med helheten.

- Snubblar du mycket? frågar han.

- Nej, inte direkt, ibland kanske. Mest märker jag ju att foten är floffig och jag får slänga fram den liksom.

- Kan du springa?

- Nja, dåligt med det, säger jag först tills jag kommer på: Fast barnen brukar påminna mig om att jag nog inte sprang sådär tokmycket innan heller mer än på forntiden.


Han klämmer på fotens undersida och frågar om hälsporreområdet gör ont. Det gör det inte. Smärtan sitter bakom i själva hälen meddelar jag och pekar. Han hummar lite. Pratar fettkudde eller kanske ändå plantarfasciit.

Doktor A rekommenderar att någon inom landstingssektorn skriver en remiss för ett toes off-inlägg som kan göras av ortopedtekniker. I Sundsvall får man inte kvista dit hur som helst och betala ur egen ficka, så jag behöver ta kontakt med lämplig doktor som är villig att skriva en. Den ska hjälpa foten att lyfta sig utan att sedan floffa ner som den gör idag. Det låter som en bra plan. Doktorn säger att man kirurgiskt kan flytta senor också men att det inte är aktuellt nu.


Jag är synnerligen nöjd över bemötande, undersökning och råden jag fick för 1100 kronor. Många fötter får nog fel diagnos för att man hamnar hos fel kompetensnivå. Dr A var säker på plantarfasciit redan innan jag visat mina nymålade tår, men ändrade sig sedan efter undersökning och gav ett modifierat råd utifrån de orsaker till fotproblemet han hittade.

För övrigt;  Tack för alla inlägg på min FB angående fotproblem! Vi är ju sorgligt många som går omkring med fotproblem. Jag har aldrig förstått hur utbrett det är. Inget man pratar om? Om man haft det långvarigt och allt är provat så är mitt heta tips att göra som jag för att få hjälp. Kostar en bra slant men i relation till onödigt lidande värt pengarna. Sedan är det enormt provocerande att den privata vården blomstrar, ofta bemannad med personal som också har en födkrok inom landstinget.

R från Luleå, civilingenjör, har uppfunnit en egen vadsträckare när problemen är envisa. Jag tänker att jag får vända mig till honom om det krisar. En riktig erotikdödare kan man väl sammanfatta den.

Detta är alltså R:s ben. En del har tipsat mig om hårborttagning, men vad jag vet är R:s simkarriär över sedan 30 år så det är nog inte aktuellt längre. Tittar man noga ser man att foten är av storlek 45 och vaderna ser lite maskulina ut.

Som ansvarskännande bloggare så känner jag att jag behöver berätta att den lösa plastdelen till roboten är på plats. K föll för trycket när jag insisterade på att vi skulle åka på Ica Maxi med Relax Plus och utöva spionage på Plussens hyllkompis för att se var kompisens plastdel sitter.

Apropå tryck så har fler besvär uppstått. Förra året köpte vi en båt av en gubbe i Sundsvall. Samma dag köpte jag också en push-upbikini. Troligen i ett fönsterlöst provrum. Jag lade ut en bild på Insta för att beskriva andan med texten "I dag har jag köpt två saker. Hoppas båten ska passa oss i alla fall"

Bikinin kräver stillasittande aktivitet kan man säga. Båten var trevlig att åka omkring med i solen. När vi tog upp den noterade vi att den saknat lite kärlek på skrovet. Det har fått ligga till sig fram till planerad sjösättning (prokrastinering är inte att förakta som metod. När som helst kan ju istiden komma och då har vi målat båtskrov alldeles i onödan).

Maken tittar på Youtube film om "Amatör som repar båt" och blir inspirerad (?). Jag blir trött av allt underarbete och vill köpa en högtrycksspray. K svarar inte.


När han sedan testar motorns förmåga att röra sig upp och ner så att det fungerar som det ska springer en hydraulslang läck. Det är mycket hydraulolja i en båtmotor som samlas upp i en stor balja. Motorn stannar en centimeter från backen.

Som fruga betraktar jag misären men förhåller mig passiv, eftersom jag vet att K kommer att agera för en lösning. Han ringer marinan om en tid för reparation. De har absolut tid att hjälpa. I september. En båtmeckarpensionär kommer förbi för att konstatera att det är hydraulslangen men att han inte heller har tid. K köper en ny slang på Biltema men saknar grejs för att fylla så det blir fullt.

Kära båten. Du passar oss illa just nu. Kan man lämna tillbaka dig?

Jag har länge trängtat efter en sån. En dammsugare som flyger runt och håller golven rena. I denna period av relativ hårlöshet då gula hundens hårstrån tillfälligt sitter fast på kroppen (och hon istället är ständigt blöt efter avsvalkande dopp i vattenstinna diken) slog vi till. På Ica Maxi. Vi tittade på två olika. En som kostade 2499 kronor och var nedsatt en tusing från 3499. En annan som kostade 2499 kronor men som det var 40 % rabatt på. Vi slog till på den senare. Mer än Relax Plus kan inte ett hushåll behöva.

När maken vet att jag är mer ivrig än han lämnar han lådan i hallen och vet att jag kommer att klura hur det ska sättas ihop. Jag ser ett yttttttepytte hål som kallas synkroniseringsknapp fast det är ett hål. Där ska man trycka för att synkronisera roboten med laddaren. Med ett synkroniseringsverktyg. Jag tittar på medföljande attiraljer och letar nåt nålliknande. Borstar och filter. Inget verktyg. Maken passerar och ber mig försynt leta noga.


Jag tar upp manualen och läser efter siffran med synkroniseringsverktyg. Jag hittar ingen. Jag går in på datorn och slår upp Youtube och letar upp en film på en robot som liknar vår men inte är det. Jag hinner läsa recensioner som säger att vår Vileda Relax Plus är dålig på att ta sig över mattkanter, sladdar och att det behöver vara soprent på prylar för att den inte ska fastna. Folk är kritiska, har ni tänkt på det? Om man ödslade tid på en massa recensioner skulle ju ingen köpa en Vileda Relax Plus.


Till slut hittar jag rätt film men steget med att synkronisera har de bara skippat. Jag håller därför roboten i ett bestämt grepp mot laddaren och väntar på 2 gröna blink. Det kommer ett och ett pip. Alla gröna lampor blinkar i skojfrisk hambotakt (minns inte riktigt hambo, kanske mer disco?).



Jag ger upp att leta synkroniseringsverktyg och går och lägger mig. I arla morgonstund 04.45 (längre kan man inte dra sig utan att vara en anmärkningsvärd latmask) går hustrun (jag) upp och trycker igång min robot. Den far i en lycklig båge ut över golvet och borstar sig fram. Jag tittar fascinerat. Den gör intensiva piruetter mitt på mattan innan den åker i raketfart till köket. Lite osökt tänker jag på mig själv när jag dammsuger.



När jag kommer hem mot kvällningen har Relax Plussen åkt omkring under sonens säng och jag bestämmer mig för att tömma ut dammet. Ett helt marsvin dansar ut minsann! Tänk så mycket relax husmor har fått medan roboten slitit i sitt anletes svett. Jag monterar bort borstar och ett filter och en plastmojäng i raska, flinka handgrepp och skakar av. Jag orkar inte riktigt ta fram de fina borstarna man ska borsta med för de ligger i tryggt förvar inne i skåpet i tvättstugan och ovanpå skåpet sitter vår nya router/server/nåt åt det hållet och det hänger fem sladdar framför luckorna så om jag öppnar så ramlar routern/servern/nåt åt det hållet ner och då kan socialen komma och ta barnen om nätet svajar mitt i spelandet. Det är helt enkelt underskattat att skaka, blåsa och peta bort grejs också.

(Glasögonen är i verklig storlek, så kanske en marsvinsunge när man komprimerat luddet?)

Sedan återstår ihopsättandet av Vileda Relax Plus. Det är nu det dyker upp en reserv plastgrej som jag känner mig som finalisten i Mästarnas Mästare som inte får ihop pusslet medan han som går på kryckor och var 27 minuter efter vinner över. Jag fattar helt enkelt inte hur den satt. Maken gör matteprov och ser avvisande ut. Frågar hur den satt från början.

- Inte tänkte jag på det, säger jag. Om du bara kollar lite är jag säker på att du vet hur den ska vara, säger jag listigt.


List biter inte på gubbar som varit förlovade i 30 år i år. Han tittar stint i sina böcker.


Jag ropar på sonen som kommer. Han ser sur ut när jag dokumenterar hans försök. Jag sätter igång Youtube och tittar intresserat på rengöringsprocessen men hittar inget moment när min lucka sätts tillbaka. Jag hojtar på J att komma och titta på den högintressanta rengöringsfilmen men han stänger dörren till sitt rum och försvinner.

Jag lägger den ovanpå roboten för att vila till sig. Kanske K ser det när han passerar och inte kan låta bli att pussla lite?