
På hundsidan sker mycket
för att förbättra trubbnosrasernas sundhet, t ex utbildning av domare och
uppfödare, avelsintyg, valpintyg, konferenser och upplysning till valpköpare.
Men hur är det med kattsidan? Görs det något för att komma till rätta med
hälsoproblem relaterade till brakycefali hos trubbnosiga kattraser? Ja, det gör
det faktiskt, även om det inte syns lika mycket utåt som Kennelklubbens arbete.
I trubbnosuppropets
kölvatten organiserade rasringen för perser och exotic i Sverige (Spexus)
tillsammans med kattklubben Perserkatten en workshop om brakycefali hos katt år
2016. Föreläsningar av veterinärer och domare ramade in en livlig och
konstruktiv paneldiskussion. Några av de viktigaste punkterna som kom fram var
värdet av en bra dialog mellan uppfödare, domare och veterinärer; att vi
behöver lära oss mer om vad som är specifikt för brakycefala katter jämfört med
hundar; samt att uppfödarna bör inrikta sig på att avla bort från trånga
näsborrar och fokusera på att få fram katter med breda nosar och öppna
näsborrar, samt släta ansikten utan veck.
Som en direkt följd av
workshopen initierades en studie av veterinärer vid SLU, i syfte att ta reda på
mer om graden av brakycefali hos perser och exotic i Sverige. Veterinärerna
besökte kattutställningar runtom i Sverige och gjorde mätningar på utställda
katter. En djurägarenkät med frågor kring kattens levnadsvanor, matvanor, ögon
och andning ingick också. Totalt undersöktes 76 vuxna (> 10 månader)
katter under år 2017. Resultaten är fortfarande under sammanställning och bearbetning.
Såväl rasringen Spexus som SVERAK (Sveriges kattklubbars riksförbund = kattvärldens
motsvarighet till Kennelklubben) var involverade i de praktiska arrangemangen
kring studiens genomförande. De perser- och exoticägare som närvarade på de
aktuella utställningarna var genomgående positiva till studien och deltagandet
(som var frivilligt) var så gott som 100%. Förhoppningen är att studien ska
kunna ge uppfödarna ytterligare verktyg för att främja en sund avel.
Trubbnosfrågan har även
varit uppe på SVERAKs bord, och styrelsen föreslog att FIFE (den europeiska
centralorganisationen) skulle ta upp hälsoaspekter kring brakycefali som
huvudtema på domarseminariet i anslutning till FIFEs generalförsamling i
Portugal våren 2018. Detta nappade FIFE på, och undertecknad bjöds in som
föreläsare. Ett fyrtiotal domare från hela Europa samt några utomeuropeiska
länder deltog i seminariet. Föredraget hade titeln ”Persians and exotics: how
can judges promote breeding of cats with sound anatomy?”. Skallens och ansiktets
anatomi, med fokus på luftvägar, gicks igenom och exempel på katter med sund
respektive osund anatomi avseende ögon, nos, käke och kinder
presenterades. Domarens viktiga roll i
att premiera sunda djur och att utnyttja det regelverk som finns för att
exempelvis hålla inne certifikat för katter med trånga näsborrar och hörbara
andningsljud belystes. Budskapet mottogs mycket positivt av domarna. Planer
finns på att hålla samma utbildning för domare i Sverige.
I december 2018 hölls
ett liknande seminarium, men anpassat för uppfödare, i Stockholm. Arrangör var
rasringen Spexus, och undertecknad var återigen föreläsare. Titeln på
föredraget var: ”Perser och exotic: hur uppfödare kan arbeta för en sund avel”.
Första halvan liknade domarnas föredrag, med genomgång av anatomi, men andra
halvan gick mera detaljerat in på specifika negativa aspekter av brakycefali, som
trånga näsborrar, uppåtvinklade tårkanaler, för ytligt liggande ögon etc. I den
avslutande diskussionen konstaterades att det i grund och botten inte är
perserns rasstandard det är fel på utan tendensen att bländas av det extrema.
Det gäller såväl domare som uppfödare. En viktig aspekt att hålla i minnet är
att perser och exotic inte är några numerärt stora raser i Sverige idag.
Persern ligger runt 400 registreringar per år. Det innebär att avelsbasen inte
är särskilt stor, och man kan därför inte gå alltför hårt fram med att slå ut
individer ur aveln.
Sammanfattningsvis: en
hel del arbete har gjorts de senaste åren på kattsidan, men mycket återstår,
bland annat att ta fram en raspolicy liknande RAS-dokumenten på hundsidan. En
bättre dialog mellan uppfödare och veterinärer behöver också komma till stånd. Det
viktigaste är att öka medvetenheten hos uppfödare och domare om avarter av
brakycefali, och att få alla att vilja jobba åt samma håll. Jämfört med en del trubbnosraser
på hundsidan har perser och exotic ett betydligt bättre utgångsläge, och det
finns därför gott hopp om att vi ska kunna styra aveln i rätt riktning, mot en
rastypisk katt med bibehållen sundhet och funktionalitet.
Anna-Lena Berg
Leg vet, docent i patologi
Avels- och hälsoledamot i SVERAKs styrelse
0 kommentarer | Skriv en kommentar