Medelåldersbloggaren returns

Jag bedriver soffhäng på lunchen. Vi kommer att prata om hemavlivning av hundar och katter. Jag önskar att mina minnen korrelerade mot många djurägares dröm om en värdig, fin död i närvaro av de närmaste. 

Men jag minns (skämskudde på):

1. När jag glömt permanentkanyl och gav avlivningsmedel i buken på en hund. Jag åkte i full fart och hämtade mer än en mil bort. När jag nästan var tillbaka ringde matte och sa att hunden dragit sin sista suck. (Minns du med samma fasa Jessica?)

2. När hela gatan var full av bilar och jag visades in i ett kök. På köksbordet låg en vit duk och ovanpå tronade en vit spetskudde. Alla grät som lille Skutt. Den gamla hunden låg under vardagsrumsbordet och visade hela garnityret som var anfrätt av ålder och bristande tandborstning. Jag har minnesluckor vad som hände. 

3. När jag åkte hem till en dam vars katt behövde få gå till den sista vilan med min hjälp. Hon möter mig i dörren med skyddsglasögon, gummistövlar, en kratta och handskar. Katten hade blivit spritt språngande galen och attackerade allt och alla. Inte heller den historien har ett slut som hänger ihop. 

4. När jag avlivar en gammal älskad hund på farstubron. Det är tio grader kallt och jag fryser så jag skakar när jag ska hitta det tunna kärlet på frambenet i skenet från brolampan (norrbottniskt uttryck, är inte en bro över en fors utan utanför en dörr). Här vill jag minnas en succéartad träff av kärlet, men kan vara förskönat av tidens tand. 

5. När det lugnande läkemedlet aldrig tar ordentligt utan hunden sitter kapprak och avvaktande i mattes knä utan att svikta det minsta i sina egna knäveck. Under tiden har samtalsämnena runnit ut och jag fipplar med sprutan efter ännu en dos lugnande med hjärtat i halsgropen att blodtrycket sjunker som en sten och jag aldrig-aldrig kommer att få in kanylen. Jag ser i ögonvrån mattens illa dolda skepsis över den inkompetenta veterinären som inte kan ordna ett snabbt, smärtfritt och blodfritt slut på lille Fidos liv. 

6. Åtskilliga misslyckanden att lägga nålen på plats halvliggandes på en gräsmatta, i en hundgård, i kök, vardagsrum och stall. 

7. Polisen som vill att jag ska avliva två bindgalna hundar som gör utfall i en gammal Volvo så att hela bilen gungar. Vi enas att pistol är bättre och jag åker därifrån med en suck av lättnad. 

Någonstans funderar jag varför jag inte sa nej. Jag vill ju verkligen hjälpa och få stunden lugn och fridfull men i själva verket är jag ett inferno av stress inombords. Måste-måste få in kanylen. Måste-måste utan att det blöder, hunden drar en suck eller benen drar ihop sig av kramp. 

Efter 10 år som veterinär slutade mina händer skaka av stundens allvar och sorg över ett liv som varit och kommit till ända. Jag tycker fortsatt att det är oerhört viktigt att en avlivningsstund är odramatisk och värdig men jag föredrar att göra det med de allra bästa av förutsättningar. Med en sköterska till hjälp, bra belysning, ett höj-och sänkbart bord, ett ljus som brinner med en stilla låga. Så mycket enklare att göra rätt och att det blir rätt. Men att få dö innan plågorna är ens enda sällskap är en ynnest för våra djur i Sverige. Det känns lugnt och rätt i bröstet när jag hjälper djuret att få slippa. 

Det är alltjämt den ensamma, gamla människans sorg som förlorar sin enda vän som fortfarande är den svåraste stunden. Att vår kultur lämnar så många ensamma utan tröst. Men för djuret är det rätt. Jag försöker vila i det. 

Till er som känner igen er i de första beskrivningarna; Förlåt för alla taffliga stunder som skulle bli bra. Jag ville väl men räckte inte till. Ni finns kvar i mitt minne. 

Royal Canin har tillsammans med flera andra företag inom djursegmentet fattat beslut att inte exponera brachycefala hundar och katter i generella sammanhang Att minska exponeringen minskar också efterfrågan av brachycefala djur på sikt.

Ett rasfoder för  engelsk bulldog har en foderkula anpassad för att passa i deras förträngda munhåla, fodret minskar gasbildningen som är ett problem hos rasen och har ingredienser för att stötta ledfunktionen. Liknande lösningar finns för alla raser för att kompensera för rastypiska sjukdomar och handikapp. 

När jag ser bilden av roll-uppen så mejlar jag både RC i Sverige och till amerikanska Mars, som äger RC och också numera äger AniCura, ett företag som deläger klinikerna jag jobbar för. Jag uppmärksammar mina kollegor på en egen FB-sida.  Och min FB-sida Medelåldersbloggaren returs. Flera andra mejlar också. Reaktionen från RC är föredömligt snabb. Inom någon timme är roll-uppen nedtagen och ersatt med andra hundraser. 

Jag får ett mejl från RC där de beklagar det inträffade. Jag pratar med en företrädare för RC som hoppas kunna medverka till att brachycefala hundar tas bort från deras generella bildbank så liknande händelser kan undvikas i framtiden.

Priset RC får betala är att uppfödare och somliga ägare av brachycefala hundar rasar över agerandet och pratar om att bojkotta dem. 

Jag är kanske naiv men väljer att vara det i så fall. Jag vill tro att det inte handlar om att RC vägde deras aversion mot veterinärers utan att det finns ett uppsåt att verka för sunda hundar. 

Dagens viktigaste budskap oavsett vad du reagerar på: 

Det går att göra skillnad. Konsumentmakten är betydande! Det har aldrig varit så enkelt faktiskt.  Ett mejl eller ett inlägg tar bara några minuter. Din röst hörs och är bara ett knapptryck bort!