Medelåldersbloggaren returns

90-tal.  Jag ska strax ha jour över helgen. Jag tittar i schemat och ser att den nya djurvårdaren, som jobbat några månader på kliniken, är schemalagd med mig. 

- Vem är bakjour om vi behöver söva? frågar jag henne. 

- Nä, jag har varit med på två narkoser nu så jag vet hur man gör, svarar hon. 

Det löste sig med erfaren bakjour och patientsäkerheten var säkrad. Situationen i sig reflekterar hur det kan bli om man saknar teoretisk och praktisk grund för hur komplext det är att söva och hålla liv i en djurpatient. Ju mer man vet desto mer ödmjuk blir man. 

Men händelsen var ett undantag. Det fanns många som lärdes upp inom djursjukvården som blev riktigt skickliga på anestesi. Många av dem kompletterade bristande teoretiska grundkunskaper med kurser i ämnet. 

2010 skyddades titeln djursjukskötare, som numera är ett legitimationsyrke med utökat ansvar och treårig akademisk utbildning. Ett betydande gäng fick legitimation på övergångsregler. De hade jobbat minst sex år i yrket och klarade en praktisk och teoretisk examen. Ett okänt antal föll på målsnöret. Nästan där i tid men inte riktigt. För dem stängdes dörren för gott. 

Konsekvensen blev en bemanningskris inom djursjukvården. Den svenska utbildningen examinerade alldeles för få djursjukskötare sett till behovet. Djurvårdare fick bland annat inte längre ge lugnande, morfinläkemedel eller söva patienter. 

Arbetsmiljön för djursjukskötarna blev oacceptabel. Många blev sjuka av arbetsbördan och ansvaret. Jag skrev om det  2016. 

Efter påtryckningar från branschen kom till slut undantag från behandlingsförbudet. Under vissa förutsättningar kunde djurvårdare arbeta under  nivå 3. Till skillnad från djursjukskötarna arbetar de på veterinärt ansvar. Initialt protesterade djursjukskötarna högljutt. De oroade sig för en urvattning av deras legitimation och löneläge. Att "vem som helst" skulle kunna söva sida vid sida med dem inne på operationsavdelningen och att det skulle skapa slitningar på avdelningen. 

Men här behöver vi ha tillit till arbetsgivarens omdöme. De allra flesta på nivå 3 söver inte (men det finns absolut de som gör det med bravur) men är välkommen och värdefull hjälp inne på operation med sin utökade kompetens, de kan avlasta vid medicineringar och koppla av och på dropp och sätta permanentkanyler på djuren. Utan dem hade vi stått inför en katastrofal situation avseende djurskydd, företagsöverlevnad och arbetsmiljö. Efterfrågan på den legitimerade personalen är fortsatt stor och arbetsgruppens kompetens uppskattad. 

Det finns ytterligare en nivå av djurvårdare. Deras arbetsbeskrivning skiljer sig från nivå 3. Läs gärna mer på länken ovanför om du vill veta mer om skillnaden.  

Tack vare undantaget från behandlingsförbudet fick branschen respit. Vi kunde andas ut en smula. Schemat gick ihop. 


Men. Här kommer kruxet. Den sista december 2023 stängs även denna dörr. Undantag från behandlingsförbudet upphör att gälla och upplärda, duktiga nivå 3-djurvårdare får inte längre utföra sina arbetsuppgifter. Det svenska djursjukskötarprogrammet examinerar numera 80 studenter årligen. Det är  långt ifrån vad som krävs för att få balans mellan tillgång och efterfrågan. Dessutom utvecklas smådjurssjukvården alltjämt. 



Läs gärna Gröna arbetsgivares branschrapport från  2018 . Där uppges rekryteringsbehovet under 2018  vara 346 veterinärer, varav 70 med specialistkompetens, samt 177 djursjukskötare och djurvårdare på utökad nivå (nivå 2 och 3). Om motsvarande utveckling står sig till 2024 står vi alltså infor att 177 djursjukskötare behöver vaskas fram för att säkra verksamhetens fortlevnad. 

I den koncern jag verkar (MittNorrlands Djursjukvård) är vår största utmaning redan 2019 kompetensförsörjningen. Dygnet runtsjukvård för hund och katt är en synnerligen komplex verksamhet för att säkra vårdkvalitet, arbetsmiljö och patientsäkerhet. Vi erbjuder det i Sundsvall och Östersund tack vare fantastisk personal, inhyrda konsulter och på senare tid utlandsrekrytering. 2024 kommer vi inte kunna fortsätta med djursjukvård dygnetrunt. Vi är helt beroende av nuvarande system med nivå 3 för att få scheman att gå ihop och erbjuda dräglig arbetsmiljö för personalen. 

Jag är ganska säker på, att djurägarna i regionen (mellersta Norrland) uppskattar tryggheten med ett 24-7-djursjukhus och att konsekvenserna med långa restider med sjuka smådjur är ett scenario man vill undvika. Närmaste djursjukhus som tar emot alla tider på dygnet är Gammelstad utanför Luleå (60 mil från Sundsvall) och Uppsala (30 mil från Sundsvall).

Och vi är inte ensamma om att inte klara resursförsörjning om inget görs med behandlingsförbudet. Det är jag övertygad om. 



Så vad gör vi åt denna ödesfråga? Vi behöver agera nu för att undvika att hamna i samma limbo som vi befann oss i när  möjligheterna att legitimera personal via övergångsreglerna stängdes.

Djursjukvården är i bemanningskris. Både veterinärer och djursjukskötare saknas i sådan omfattning att verksamheterna behöver dra ner för att klara sina scheman. Dygnetrunt-djursjukhusen får stryka listor på dagtid för att få ihop jourbemanningen på obekväm tid. Det ger missnöje bland kunder som inte kan komma på planerade besök utan tvingas acceptera akuttider. 

En del djursjukhus stänger nätterna. Stängda nätter och intagsstopp är åtgärder som ger en dominoeffekt på de som fortsätter ta emot. Djurägarna får åka långt och vänta längre på vård och hjälp. Arbetsbelastningen på de jouröppna mottagningarna blir ansträngd och stänger av arbetsmiljöskäl... och så vidare. 



Att ha öppet på obekväma tider är det få som har. Det är mycket svag lönsamhet och det är svårt att rekrytera personal till jourtjänst. Personal vill jobba dagtid och ha förutsägbara scheman och ledigheter. Pressen på den som jobbar natt och helg är också större, kräver snabba beslut avseende sjukare djur med färre att fråga. Pressen från djurägaren att besluten är korrekta är också större idag än för tio-femton år sedan. 

Jag går på den lokala zoofackhandeln för att köpa tuggben. Jag har tagit för vana att be om ursprungsland för benen. Det finns gott om dokumentation internationellt och nationellt att bland annat chicken jerkys från Kina kan ge njurskador så att njurarna läcker socker. Det går inte att se att de är utländska, många har helsvenska förpackningar. 

Jag köper till slut älgben och svenska grisöron. Men hyllorna svämmar över av kinesisk, indisk och argentinsk kyckling. Det är inget som står angivet på förpackningen utan behöver efterfrågas av oss som kunder. 

- Jag köper de här, halvviskar expediten till mig och visar på ett rullat råhudsben som är orangefärgat. Jag är lite fjantig, men jag vill inte ge av kycklingbenen. 

- Det kanske inte är fjantigt som är rätt ord, replikerar jag. Amerikanska Food And Drug Administration  varnar ju för att det är njurskadande. 

Hon svarar inte. Frågan är troligen känslig när hyllorna dignar av de ben hon inte vill ge själv till sin hund. 

- De här med fisk och kyckling är naturliga och säkra, försäkrar hon medan hon bläddrar i pärmen. Återförsäljarna satt själva och gnagde på dem på en mässa för att visa att de är säkra för konsumtion. 

Problemet är att man inte vet vilka substanser som orsakar njurskadorna hos hundarna. 5200 ärenden rapporterades in till FDA fram till 2015 i USA. Mörkertalet är förstås stort. Även i Sverige ser vi denna typ av njurskada. De flesta återhämtar sig men dödsfall i njursvikt förekommer. 

Det finns en amerikansk rapport som visar på  antibiotikaförekomst i chicken jerkys med antibiotika som är förbjudna att använda i fjäderfäproduktionen;  trimethoprim, tilmicosin, enrofloxacin, sulfaclozine och sulfamethoxazole. När i processen substanserna är tillsatta framgår inte. En annan studie påvisar  amantadine. Amantadine är avregistrerat i Sverige men är ett läkemedel mot virusinfektion och Parkinson. Återigen, när det tillsatts framgår inte. Det finns också beskrivet ett salmonellautbrott i New Hampshire , då 43 människor insjuknade i salmonellainfektion från chicken jerkys. 

Hundben är big business och zoofackhandeln tycks inte alls reagera och agera på larmen som varit. Hyllorna svämmar över av chicken jerkys från Asien. 

Dags att agera som konsument! Fråga efter ursprungsland och låt dig inte förledas av svenska förpackningar eller att de är döpta "Natural" "Sensitive" etc.