När jag jobbade som överveterinär för Distriktsveterinärerna (som tillhör Jordbruksverket) behöver jag stå till svars för att jag kritiserat den svenska lantbrukarnäringen i min blogg. En anonym medarbetare ifrågasätter min lämplighet i min roll. 

Jag blir förstås ledsen men mest upprörd. Jag letar i mina blogginlägg för att förstå vilket inlägg denna anonyma kollega menar att jag riskerar att ifrågasätta förtroendet för att Dv står bakom sina bönder, viktiga kunder i verksamheten.

Jag hittar två inlägg som jag skrivit om grisar; Jordätande grisar  och  http://medelaldersbloggarenreturns.bloggo.nu/Griskultingens-ratt-till-sin-mamma/ . Båda är skrivna med fokus på grisvälfärden. Jag förstår mycket väl att europeiska grisuppfödningen har helt andra förutsättningar att kriga om låga priser ute i handeln och att de flesta faktiskt väljer dansk gris före svensk på grund av priset (även om de lovordar den inhemska djurhållningen på Facebook). Det har jag sett många exempel på med tomma hyllor med danskt och tyskt griskött som kostar 69 kronor kilot medan det finns gott om svenskt för 99. 

Men jag behöver få behålla mitt djurvälfärdsperspektiv. Att svenska bönder pressas till tidigare avvänjning för att få fler kullar per år är inget annat än tragiskt. Våra produktionsdjur behöver en ännu bättre miljö, inte anpassas till europeisk standard där antibiotikaanvändningen är mångfalt högre för att kompensera för bristerna. 

Jag meddelar min chef att jag behöver veta vilket inlägg medarbetaren reagerat på. Vad jag behöver försvara. Eller censurera?

Det är en av mina mest obehagliga upplevelser under min yrkeskarriär. Min chef är bra. Men hon behöver framföra detta. 

Jag meddelar till slut att jag inte vill spela spelet. Den som tagit illa upp behöver träda fram och stå för sin åsikt. Det kan inte ligga på mig att leta i arkivet vad som kan ha kränkt någon.

Vi behöver ett juridiskt rättesnöre kring medarbetarens åsiktsfrihet på sociala medier. Vad får och kan chefer ifrågasätta som jag skriver på digitala forum? Var går gränsen för förtal från en medarbetare, vad är rimlig rätt att få berätta om missförhållanden på sin arbetplats? När handlar det om illojalitet mot arbetsgivaren? Jag är övertygad om att yttersta chefer famlar en smula kring dessa komplexa frågor. Inte desto mindre läser jag om andra kollegor som drabbats på liknande sätt på stängda forum på Facebook. 

Det skaver lite ännu märker jag när jag skriver detta inlägg. Kanske beror det särskilt på att det var en statlig arbetsgivare som agerade på detta sätt.