2021 blir den största utmaningen hittills ur bemanningssynpunkt inom djursjukvården. Strömsholm har fattat beslut att stänga nätterna och under sommaren dessutom helgerna för intag av nya fall. UDS har förlängt sin nattstängning till sista maj. Styrningen till Bagis, Blå Stjärnan, Alingsås kommer att leda till nya intagsstopp pga resursbrist.


Bakomliggande orsaker är många. (Det jag beskriver är förstås min analys):

  • För få som utbildas till veterinärer och djursjukskötare. Branschen behöver mångdubbelt fler. 
  • Försvårande av att rekrytera från UK i och med Brexit.
  • Oflexibla regler kring utlandsrektyterade, engelsktalande medarbetare att omgående föra journal på svenska och kommunicera på svenska. 
  • En hårt ansträngd personal, inte minst under senaste året med pandemin.
  • Få nattöppna enheter. Det är betydligt bättre vinst i ett företag som slipper dygnetruntservice. Många småkliniker har marginaler som de stora enheterna bara kan drömma om och kan betala bättre. Personal väljer dagöppen verksamhet för att bättre kunna planera sina liv.
  • Veterinärerna beskriver en bristande arbetsmiljö med hård belastning, mycket övertid, dåligt betalt och höga krav från djurägarna. Inte minst det senaste årets utspel från försäkringsbolagen där prisnivån och arbetssätten ifrågasätts (med t ex "onödiga" återbesök) har lett till en försämrad arbetsmiljö där personalen får stå till svars för priserna på ett sätt vi inte sett förut. 
  • Personalbrist som lett till dragkamp om kompetens. Det har lett till hög personalomsättning och löneglidning. Bra för vissa, sämre för de som är lojala. Leder till en spiral av avhopp för bättre villkor. 
  • Flykt till andra arbetsuppgifter, t ex digitala veterinärtjänster. Vi har en exceptionellt kompetent rådgivning men för få händer på golvet i djursjukvården. Arbetsvillkoren är gynnsammare för de digitala tjänsterna än i djursjukvården, leder till färre kliniskt verksamma - och försämrad arbetsmiljö. 
  • Stressen på de som håller öppet ökar och leder till fler avhopp. Att känna sig otillräcklig med långa väntetider och djurägarkrav på service man inte kan leverera och med risk för att djuren slussas runt i Sverige till de som har kapacitet att ta emot kommer att leda till en sämre arbetsmiljö. 

Vem bär ansvaret för ett djurskydd i landet? Kan vi garantera den som läget är nu? I dess yttersta form är den enbart möjlighet att avliva, men djurägaren har andra förväntningar. Personalens arbetsmiljö går förstås före djurens rätt till vård i alla företag. Privata djursjukvården har ingen skyldighet att hålla öppet. Distriktsveterinärernas djurskydd har historiskt mest gällt stordjuren för att det på de flesta fall funnits privata alternativ i hög utsträckning i landet. När allt fler nattstänger kommer det att leda till en ökad press på dem.

Vi behöver erbjuda bättre villkor för jourpersonal om vi vill ha nattöppna enheter. Det innebär förstås höjda taxor. Var går smärtgränsen för djurägarna? De argumenterar om bojkott av Evidensia och AniCura på sociala medier, men på obekväm tid är det få andra alternativ. Frågan är till vilket pris personal vill jobba natt och helger? När är lönen tillräckligt bra för att gå jourpass? Kan pengar någonsin trumfa lediga helger och att slippa stå ensam med svåra patienter mitt i natten?

Ett delat jouransvar är en annan väg. Så ser det ut i Europa på många håll. Öppnar man en klinik behöver man bidra till jouren. Jag tror vi behöver titta på det också. 


Att anpassa verksamheterna och ställa om till akutsjukvård är en annan dellösning. Börja dagen med obokade tider för de djur som behöver akut hjälp istället för att ha fullbokat. Kanske sträcka ut öppettider på klinikerna för att dela på bördan med sjuka djur när få har öppet. 


Smådjurens tillgång till djursjukvård i stora delar av Sverige kommer att vara begränsad under överskådlig tid.

Jag tycker synd om djuren, djurägarna, arbetsgivarna och arbetstagarna. Vi är i ett nödläge.