Om

Jag är veterinär och engageras av djurskydd, antibiotikaresistens och djursjukvÃ¥rdsfrÃ¥gor i allmänhet. Jag är ocksÃ¥ en mamma med snart vuxna barn, har en kronisk sjukdom som är under utredning och är ofta kritisk till den skattefinansierade vÃ¥rdens ojämlika förutsättningar där vi med utbildning, stark röst och tillräcklig pondus fÃ¥r bättre hjälp än andra - tvärtemot Socialstyrelsens intentioner.  

Presentation

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från maj 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Jourapokalypsen del 10: Kollaps

En vecka in i juli beordrar centrala skyddsombud för samtliga fackförbund skyddsstopp pÃ¥ Det Enda Jouröppna Djursjukhuset pÃ¥ grund av hög risk för hälsofarlig arbetsmiljö. Det Enda Jouröppna Djursjukhuset stänger sitt nattintag. Securitas och Polisen kontrollerar medarbetares säkerhet  mellan parkeringen och arbetsplatsen. Kvällsakuten sorterar möjliga patienter att vÃ¥rda och för resterande erbjuder man hemgÃ¥ng för de minst sjuka eller avlivning av de mest vÃ¥rdkrävande. 

Media hÃ¥rdbevakar händelsen och tonläget pÃ¥ sociala medier är skoninglös. Det Enda Jouröppna Djursjukhuset fÃ¥r hÃ¥rd kritik för sin kortsiktighet och för att ha berövat djuren hjälp om natten. 

Den slutliga jourkollapsen för djursjukhusvÃ¥rd dygnet runt är ett faktum. 

Distriktsveterinärerna har krismöte om arbetsmiljön för sina medarbetare. Beredskapen har förvandlats till timmar av oavbruten klinisk tjänst utan möjlighet att remittera vidare.  Distriktsveterinärerna pÃ¥ fältet vittnar om ohälsosam stress att lyckas serva bÃ¥de smÃ¥-och stordjuren när trycket ökar mÃ¥ngfalt frÃ¥n behövande smÃ¥djur. 

Jordbruksverket kallar till krismöte med branschorganisationen Svensk DjursjukvÃ¥rd med mÃ¥lsättningen att kunna hitta en interimlösning tills dess att ansvaret för veterinär jourgÃ¥ng i smÃ¥djurssjukvÃ¥rden är löst. 

Privata aktörers frivilliga jourgÃ¥ng nattetid är till ända och de fÃ¥ medarbetare som hÃ¥llit ställningarna pÃ¥ frivillig respektive tvingande basis är omväxlande frustrerade, slutkörda eller sjukskrivna efter sin insats den där apokalyptiska sommaren dÃ¥ smÃ¥djursjouren slutgiltigt blev ingens ansvar. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jourapokalypsen del 9: Försäkringsbolaget

- Djurförsäkringsbolaget Din bästa vän, du pratar med Majlis, handläggare. 

Majlis har suttit i telefonen för djurförsäkringsbolaget i flera Ã¥r. De sista har varit turbulenta. De har skickat ut enkäter om kunderna tycker de fÃ¥r Ã¥ka pÃ¥ onödiga Ã¥terbesök, deras bolag erbjuder gratis videokonsultation för att sortera bort onödiga veterinärbesök och de har haft otaliga ändringar i försäkringslösningar. Den största försäkringen heter Vovve-deLuxe och innefattar ersättning för extra allt med en maxersättning pÃ¥ 160 000 kronor. För en mÃ¥nad sedan fikade de prinsesstÃ¥rta som hade glasyren "Majlis deLuxe" bland marsipanrosorna som en utmärkelse för att hon sÃ¥lt flest av alla av den exklusiva försäkringslösningen bÃ¥de pÃ¥ webben och i telefonen. Det var en riktigt rolig stund. 


Majlis känner att hon blivit misstänksam mot veterinärvÃ¥rden, att den är dyr och ohederlig. Alla krismöten i höstas med fokus pÃ¥ dyr veterinärvÃ¥rd och diskussioner hon följer pÃ¥ Facebook har pÃ¥verkat henne. Veterinärerna verkar övervÃ¥rda och ta prover för minsta lilla. Majlis har fÃ¥tt tillsägelse frÃ¥n chefen när hon varit för frisprÃ¥kig med kunderna. Men ibland pyser det över och dÃ¥ kan hon inte hejda sig utan mÃ¥ste berätta. Dessutom köper kunderna försäkringar för högre premier när de pratat om missförhÃ¥llandena i branschen, sÃ¥ pÃ¥ totalen blir det ju bra för hennes arbetsgivare ocksÃ¥, tänker Majlis. 


- Ja hej, jag skulle vilja säga upp min försäkring, den förfaller i morgon för betalning, säger kunden på tråden. Hur gör jag?

- Ojdå, det var tråkigt, säger Majlis. Hur kommer det sig?

- Det finns ju inte djursjukvÃ¥rd längre. Ett enda öppet djursjukhus i hela landet. De övriga verkar mest avliva vad jag sett pÃ¥ TV och pÃ¥ sociala medier. Det behöver jag knappast en försäkring till. Händer det nÃ¥t med Gusten sÃ¥ fÃ¥r det bli en kula i skogen. 


Majlis stänger av försäkringen och önskar en god dag. Telefonen fortsätter att ringa i samma ärende. Inte en enda försäkring säljer hon. Hon känner pulsen dunka i bröstet. Vad innebär det här för hennes anställning? Hon har visserligen jobbat länge, men säljer hon inget sÃ¥ kan det ju gÃ¥ fort. Vad händer med veterinärvÃ¥rden om försäkringsgraden sjunker? De fÃ¥r i och för sig skylla själva som de hÃ¥llit pÃ¥. 

Majlis hänger upp sitt headset och gÃ¥r bort till chefen. De behöver agera men hon vet inte hur. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jourapokalypsen del 8: Lantbrukare Leif

Lantbrukare Leif gÃ¥r förbi kalvningsboxarna och kikar in till 234 Lina. Han har onda aningar kring hennes kalknivÃ¥er; det gick trögt i morse med fodret. Nu ligger hon ner och ser allmänpÃ¥verkad ut. Leif känner henne pÃ¥ länden och pÃ¥ öronen och noterar att hon är kall. Han känner pÃ¥ juvret men det verkar ok. 


Leif trycker fram Distriktsveterinärerna på telefondisplayen och hör Ellies glada stämma på svararen. Han trycker in jourhavande veterinärs nummer och låter signalerna gå fram medan han kliar Lina på manken. Hon hänger med huvudet och det bubblar av saliv runt munnen. Efter 15 signaler går svararen på men Leif vill prata med Ellie direkt så han vet när hon kommer. Han trycker på numret igen. Denna gång svarar veterinär Ellie.

- Distriktsveterinärerna, det är Ellie veterinär. 

- Ja hej Ellie, det är Leif från Kläppgårdens Lantbruk. Jag har en fjärdekalvare som ligger i pares. När kan du komma?

Inget svar? Snyftar hon?

- HallÃ¥ Ellie, hur är det? 

- Ã…h, säger Ellie med skrovlig röst. Det är en kolikhäst Ã¥t andra hÃ¥llet och jag har fyra hundar pÃ¥ dropp och en.. Gud jag behöver klona mig. 

- Den här hade kalkbrist förra gången också och vi räddade henne med nöd och näppe. Hade inte tänkt seminera igen men hon tog sig fantastiskt sen under laktationen. Ja. Kan du komma?

Tystnad i luren. 

- Ja, absolut, återtar Ellie. Jag måste bara få ut alla hundar från mottagningen på något vis. Är ju ganska bra väder. Kanske de kan sitta ute och vänta på dropp och jag avlivar den där stakningskadade hunden senare?

Ellie verkar tänka högt märker Leif.

- Gör ditt bästa Ellie, sÃ¥ väntar jag, säger Leif vänligt. SlÃ¥ mig en pling när du är 20 minuter ifrÃ¥n sÃ¥ kommer jag ner. 

Stackars tös hon lÃ¥ter helt förstörd, tänker Leif när han avslutar samtalet och lägger en yllefilt över Lina. Sedan traskar han upp till huset för att vänta pÃ¥ den livsnödvändiga kalken till hans sjuka ko. Han är van att vänta pÃ¥ veterinärhjälp men denna gÃ¥ng är han inte säker pÃ¥ att det kommer gÃ¥ väl för Lina. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jourapokalypsen del 7: Distriktsveterinärerna

Distriktsveterinär Ellie ringer sin kollega Malte. 

- Hej Malte, läget?

- Jo, bra! Vi har packat in ungarna i bilen och tänkte dra till stranden faktiskt. Vilken värme! Äntligen!

- Aha, ok, förstÃ¥r, svarar Ellie tyst. 

- Du då? Också stranden?

- Nej, jag är beredskap i helgen.

- Visst ja, stackare! Ser ut att regna igen pÃ¥ mÃ¥ndag - trÃ¥kigt att du inte fÃ¥r njuta av första värmen, svarar Malte medlidsamt. 

- Mmm... svarar Ellie. Jag ska inte störa då. Ha en härlig dag på stranden!

- Men... varför ringer du Ellie? Har du problem? 

- Ja.. men ... ja. Vi får prata efter helgen. Ha det bra nu!


Ellie lägger pÃ¥. Hennes problem kan vänta. Problemet att inte ha nÃ¥gon att remittera till. Problemet med alla sjuka djur som Det Enda Jouröppna Djursjukhuset inte har kapacitet för och som de hänvisar vidare till Distriktsveterinärerna. Till henne bland annat. 

Videoveterinärerna har ocksÃ¥ ringt ideligen och vädjat om att fÃ¥ skicka patienter vidare till henne när hon sagt till djurägarna att hon inte kan ta emot mer nu. 

Vissa fall har hon kunnat fixa. NÃ¥t urinstopp som hon spolade upp, en sÃ¥rskada hon sydde, en bitskada som dränerats, ormserumbehandling, smärtlindring och dropp till en ormbiten hund. Det där hon är stolt över att kunna hjälpa med pÃ¥ beredskapstid. En god service i regionen. Men de där svÃ¥ra fallen, de som normalt inte hamnar hos henne mer än pÃ¥ genomresa för stationärvÃ¥rd eller intensivvÃ¥rd rent av... ja de kommer ocksÃ¥ och har ingenstans att Ã¥ka vidare. Hon kan bara erbjuda avlivning. 

Djurägarna är i alla känslolägen utom tacksamma för det hon kan hjälpa till med känns det som. Arga över lÃ¥ng körning, besvikna att hon inte är ett djursjukhus, förbannade för att det inte finns tillgÃ¥ng till djursjukhusvÃ¥rd i hela Sverige för deras djur, förtvivlade när de behöver avliva. 

- Han är ju bara fem Ã¥r, grÃ¥ter en av djurägarna över en hund med en stakningsskada av en stor gren genom bröstet, när hon säger att hon inte kan hjälpa med mer än avlivning. 

- Men du kan väl försöka hjälpa ändÃ¥! uppmanar uppfödaren till en dräktig tik som inte kan föda själv utan behöver ett kejsarsnitt. Tiken är svag efter mÃ¥nga timmars förlossningskamp och flera mil i bil pÃ¥ jakt efter en veterinär som kan operera. 

Ellie har aldrig känt sig sÃ¥ otillräcklig, sÃ¥ dÃ¥lig, sÃ¥ pressad. SÃ¥ mycket Doktor Död för att resurserna inte räcker. Hon kan ju inte försöka söva nÃ¥gon och vara själv med bÃ¥de narkos och operation. Förutom den lilla detaljen att hon aldrig gjort vare sig thoraxkirurgi eller kejsarsnitt förut. 

- Jag är ledsen, mumlar hon och biter sÃ¥ hÃ¥rt i kinderna att det spricker. Jag är ledsen, jag kan inte göra mer än att avsluta. Nej, jag har ingen annan jag kan remittera till. 

Hon drar upp avlivningsvätska i sprutan och injicerar lÃ¥ngsamt in i blodkärlet. Den dräktiga tikens andning upphör och efter en stund ocksÃ¥ hjärtaktiviteten. Uppfödaren faller ihop och kippar efter luft. Ellie gÃ¥r ut ur rummet. Hon klarar inte mer. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jourapokalypsen del 6: Ortoped-Olle

Ortoped-Olle svänger förbi Det Enda Öppna Djursjukhuset för att hämta sina personliga tillhörigheter. Han skyndar genom hopen av behövande djur på ytan utanför kundentrén. Helt crazy. Han skakar på huvudet. Var kommer alla ifrån?

- Hej Annki, hejar han i korridoren när han ser sin yngre kollega rusa fram. Fullt upp ser jag?

- Fy fan, svarar hon och han ser att hon är rödgrÃ¥ten. Jag blev beordrad dubbelskift för Karin är sjuk. Jag har varken ätit eller druckit idag. Tur det kanske för jag har inte hunnit pÃ¥ toa heller. Miljoners fel har jag säkert gjort ocksÃ¥. 

- Ã…h fy fan, nickar han inkännande. Verkligen illa. Dubbelskift. Känns som USA. 

- Vi har stängt intaget helt nu. Vi hänvisar till Distriktsveterinärerna för avlivning eller vad som helst. Det är sjukt fullt och vi hinner inte med dem vi har tagit in sÃ¥ det är meningslöst att ta emot fler. Alla är för trötta för att orka sortera ut vilka som skulle kunna gÃ¥ hem och ge plats. Vi bara kör med det som är framför näsan. 

Hon tittar på Ortoped-Olle och ett hopp tänds i hennes ögon.

- Har du kommit för att hjälpa till? Fy tusan så välkommet Olle!

Han ler förvånat.

- Haha you wish, säger han och ler sitt charmerande leende som satt mÃ¥nga hjärtan i brand. Nä, jag tänkte hämta nÃ¥gra böcker och dra sen. Semester du vet. Och sen föräldraledigt. 10 veckor ka-tjing. Sen bär det av till Dagöppna Ortopedkliniken där jag bara fÃ¥r snickra ben. Med 10 papp mer i mÃ¥naden med jourersättningen inkluderad. 

- Ååå.. viskar Annki och ser förvirrat på honom.

Ortoped-Olle viker upp en av skjortärmarna med minutiös precision. 

- AlltsÃ¥, jag är ingen svikare. Hade de bara uppat i lön och gett ordentligt pröjs pÃ¥ nätterna hade jag stannat här och skottat fall. Tycker egentligen akut och natt är rätt kul. Men ingen bjöd emot sÃ¥... 

Olle slår ut med händerna. What to do liksom?

Hon är så-å trött. Varenda muskel värker och det svider i ögonen. Kanske hon bara kan blunda nånstans, i ett hörn, en pyttestund?

- Annki, en kraschad pyo pÃ¥ väg tillbaka frÃ¥n op, ropar sköterska Susan. Du fÃ¥r hjälpa pÃ¥ IVA ett tag, finns ingen annan just nu. 

Ortoped-Olle stegar Ã¥t andra hÃ¥llet, vinkande med en brunbränd hand i hennes riktning. 

- Lycka till nu Annki, ropar han uppmuntrande. 

- Tack som fan, mumlar hon när hon lubbar mot IVA. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg