Medelåldersbloggaren returns

Det finns en utbredd uppfattning på djurägarsidor och månne även hos försäkringsbolag (?) och digitala rådgivningstjänster (??) att djursjukhusen bokar in onödiga koller av djuren på sina akutlistor. Jag vill därför dela med mig av en akutlista för en dryg vecka sedan. Den som vill kolla på besök på fler dagar är välkomna att kontakta mig. Den är slumpmässigt utvald. 

• 2 stycken misstänkta grässtrå i näshåla, äter ej
• Bitskada ev fraktur
• Remiss blodbrist och loj
• Böld 
• Avlivning pga andnöd
• Ätit främmande föremål, ligger bara
  
• Nyss ätit främmande föremål, in för att kräkas
• Flytningar från vagina
• 2 stycken blockhalt efter lek
• Svullet sår
• 2 stycken ögonskador
• 2 stycken huggormsbett
• Brutit klo, blöder
• 2 stycken sårskador som varar, hängig
• Diarré och kräkningar, ligger bara
• Påkörd
• Remiss förlossningsproblem
• Bitskada, apatisk
  

Troligen blir fiktiva veterinär Klara fälld i Ansvarsnämnden för att inte ha agerat tillräckligt för att rädda Queen, dels genom behandling före sövning som efter operationen. Hur Klara tar fällningen beror troligen på stödet runt omkring henne från arbetskamrater och ledning under årslånga processen. 

Det vore oändligt mer rätt att verksamheten granskas i första läget. Har ledningen sett till att Klara är redo för att gå ensam och fatta beslut utan att ha någon att rådfråga? Kunde de schemalagt om så att någon mer senior veterinär kunde tagit passet, alternativt stängt jouren på grund av otillräcklig kompetens för att hålla öppet? Kunde de skaka fram en telefonbakjour, en kollega som därmed förväntas vara tillgänglig ytterligare en natt utöver eget schema?

Inget lätt beslut att besluta om stängning  - Klara klarade resten av passets patienter utan problem. En väldigt sjuk valptik tillhör inte vanligheterna och med hög belastning blir det kort tid för reflektion för  bästa handläggning. Kombinationen erfaren uppfödare - oerfaren veterinär är sällan en lyckad kombination vid extraordinära lägen. Uppfödaren kan pressa på hur det ska gå till för att i anmälningsläget gå helt fri; i det här fallet borde veterinären nekat till att forcera fram kejsarsnitt eller att uppfödaren tar hem tiken efter kirurgin och dokumenterat råden i journalen. 

Veterinär Birger kläms mellan sin mångåriga relation med uppfödare Birgitta och att agera det som anses illojalt genom att kritisera Klaras agerande. Han förstår att en fällning i nämnden kan kosta mycket för hans kollega, men kan heller inte ljuga att hanteringen var utan fel. 

Birgitta vill egentligen bara höras i sin reklamation av hur tiken avled och att debiteringen inte är rimlig. Få någon slags upprättelse. Reklamationsansvarig ser inte några flagranta fel och driver då Birgitta mot en anmälan för att få den veterinärmedicinska handläggningen prövad.

Generellt finns det en liten förståelse för att djursjukvård inte alltid går på ett snöre när djuret avlider eller behöver opereras om t ex. Då måste någon ställas till svars och betala med sin skuld eller att företaget backar på kostnader. Den komplikationsfria djursjukvården existerar förstås inte, särskilt den som äger rum när andra släcker och går hem. När man med mindre personella resurser förväntas lösa akutpatienters skador och sjukdomar.  

Jag - med flera andra - önskar en nyordning kring ansvarsärenden. Först verksamhetsgranskning, sedan eventuell fällning av kollega. Det skulle skapa en tryggare arbetsmiljö där det är tydligt att arbetsgivaren har ansvaret för att den som står i första ledet har tillräcklig support och kunskap för att stå på egen hand på jourtid. Tyvärr tror jag inte att det går att påverka det bitvis hårdnande tonläget när en djurägare är missnöjd och/eller ekonomiskt pressad. Istället får vi fokusera på den överväldigande majoritet av ägare som är nöjda och tacksamma.

- Hej Birger, har du hunnit läsa Queens journal? frågar uppfödare Birgitta i telefonen. 

- Jajo, humhum... det har jag. Svårt ärende humhum..

- Men Birger, nu behöver du vara ärlig. Visst gick inte allt riktigt rätt till?

- Hrrmm.. ja... jag vill inte vara okollegial. Flickan kommer ju bli ledsen att bli anmäld och det är det ju inte värt. Kan du kanske prata med klinikledningen igen tycker jag?

- Det är tvärstopp. Jag ringde igår igen. Enda sättet att få upp ärendet på bordet igen är om jag anmäler och det funnits brister. Birger, det är jättemycket pengar för mig. Jag ber dig att hjälpa mig. Jag kommer inte att röja att du varit spökskrivare. 

- Alltså, jag är ju ingen modern veterinär, säger Birger efter en stund. Jag har ju jobbat i en annan  tidsålder och de tikar jag gjort kejsarsnitt har aldrig varit sådär sjuka. Jag har inte sett någon livmoderomvridning någonsin på hund. 

- Men? säger Birgitta lite skarpt och uppfordrande. 

- Ja, alltså. Hunden borde nog fått mer omvårdnad. Inte åkt hem i det skicket och fått mer behandling före operationen. Valparna borde inte lagts till alls. Men jag är inte säker att det gått vägen även om allt gjorts rätt och riktigt. Birgitta, du väntade väldigt länge med att köra in henne. 

- Ja, det inser jag, säger Birgitta skamset.  Men ändå. Veterinären borde veta bättre. Göra mer och bättre. Ringa in nå´n som är erfaren. 

- Ja Birgitta, det där är ju inte så lätt, hon hade nog ingen. Kanske var det rent av första passet på egna ben? Inser du att det kan bli jobbigt för tösen? Du anmäler ju henne för ett schema hon inte har mandat över. Det är inte rätt. 

- Det kan inte hjälpas, om det är enda sättet som kliniken tänker backa på kostnaden så får det bli så. Tack Birger! Jag skriver med egna ord så de är inte dina. Din hjälp är ovärderlig. 

- Humhum.. det känns inget vidare detta, Birgitta. Fundera ett varv till snälla du. 

Uppfödare Birgitta knappar in numret till veterinär Birger, hennes husveterinär. Han är sedan länge pensionerad men är vital och knivskarp i intellektet. Hon berättar vad som hänt Queen från sitt lekmannaperspektiv. 

- De måste ha gjort något fel, ja, den där unga tjejen som knappt såg mig i ögonen. 

Birger hummar lite. 

- Du har ju snittat flera tikar åt mig och alla har levt vidare, fortsätter hon lite skarpare. Eller hur Birger? Dig har jag alltid kunnat lita på.

- Birgitta, jag vet inte, naturen är komplex. Kanske orkade hon inte fast den unga veterinären gjorde rätt på alla punkter. 

- Jag tänker anmäla till Ansvarsnämnden. De backar inte en krona på kejsarsnittet. Förstå vad jag kostat på henne med fransk insemination. Jag törs knappt tänka på det. Rune är ursinnig över att uppfödningen blöder pengar. 

- Ja, humhum, säger Birger på sitt avväpnande vis. Vad gör det dig för gott om hon blir fälld tänker du?

- Jag får upprättelse. Queen får upprättelse att hon blivit felbehandlad och dog på grund av det. Kan du tänka dig att läsa hennes journal? Och se om du kan upptäcka vilka misstag som gjordes? Jag betalar dig naturligtvis. 

Birger är tyst i luren. Sedan återtar han:

- Jag kan läsa journalen gratis, säger han. Jag har gott om tid numera. Kanske du kan få frid i själen om jag inte hittar några felsteg? Jag kan inte lova att jag hjälper dig att anmäla. Det känns okollegialt mot den unga veterinären. 

- Nejmen Birger. Om någon gör fel ska de väl prickas och bli bättre? Lära sig? Be om ursäkt. Det är ju min fina Queen som dött. Inte vilken hund som helst och inte under vilka omständigheter som helst. Ett kejsarsnitt kan inte sluta med döden hur som helst. Jag borde obducerat henne. Som jag ångrar det. Då hade det varit svart på vitt. 

Kundansvarige Esbjörn läser mejl från uppfödare Birgitta. Hon uttrycker missnöje med felbehandling av tiken Queen som inte överlevde ett kejsarsnitt som utfördes av veterinär Klara. Birgitta bestrider fakturan i sin helhet. 

Esbjörn kliar sig lite i nacken. Han har haft rollen som ansvarig för kundklagomål i några år nu och ser att missnöjda kunder är mer på hugget och kräver mer än förr. Han har sett Klara i huset och bestämmer sig för att gå och prata med henne. 

Han hittar Klara framför datorn i skrivrummet för veterinärer. Hon läser djupt koncentrerat ett CT-svar och märker inte Esbjörn när han kliver in i rummet. Hon har hörlurar på noterar han.

- Hallå där Klara, hälsar han. 

Hon svänger runt. 

- Åh hej, Esbjörn, kommer du. Då är det dåliga nyheter förstår jag. 

Han ler ansträngt. 

- Mmm.. Jag har fått ett mejl av en uppfödare som du snittat en tik för. Den dog visst och hon tycker den är felbehandlad. Hon vill inte betala en krona av fakturan. 

- Åh, avled hon? Nej men nej, åh vad förfärligt, säger Klara och hennes ögon vidgas. 

- Japp, tydligen, säger Esbjörn. Ringer du henne eller?

- Nejnejnej, får jag snälla slippa det. Jag har tusen provsvar kvar och orkar inte med ett sånt samtal.

- Vad ska vi säga då? Gjorde du nåt fel?

Klara funderar en stund. 

- Jag gjorde så gott jag bara kunde, säger hon sen. 

- Dåså, säger Esbjörn och vinkar. See you! Jag tar hand om ärendet då. 

Klara suckar av lättnad och känner hur hjärtat bultar högt upp i halsen. Hon svänger tillbaka stolen och återupptar läsningen av CT-svaret. 

Esbjörn tar en kopp kaffe med sig på väg till sitt arbetsrum och läser igenom journalen. Han går in i sin Teamskalender och bokar in ett möte med chefveterinären för genomgång av senaste veckans kundärenden. Chefvet-Curt brukar få säga sitt när inblandade veterinärer gjort det. Sedan är det Esbjörns tur att svara djurägaren och motivera deras beslut. 

Chefvet-Curt läser igenom Queens journal och drar efter andan en stund. Jaha. Felbehandlad säger hon, uppfödaren. Kanske borde hon fått bredare antibiotika, troligen mått bättre av att ligga kvar på djursjukhuset. Men hunden var allt bra plågad av en lång förlossning innan den kom under vård, så det känns inte självklart att hon överlevt oavsett vem som opererat eller antibiotikaval. Det får man förstås aldrig veta, tänker Curt lakoniskt. 

- Skriv att vi inte anser att hunden är felbehandlad utan hade dåliga odds när hon kom in i ett dåligt skick och att veterinären gjorde allt hon kunde för att rädda henne. Men linda in det lite. 

- Ska vi föreslå ansvarsnämnden som skiljedomare om hon inte nöjer sig?