Åh i dag är det så där vemodigt men ändå mysigt. Mollys matte och husse kommer förbi med blommor och choklad och tackar för insats under året och önskar lycka till med nya jobbet. Alldeles enkom kommer de. Vardagsvänlighet och omtanke när den är som bäst. Lilla Molly som varit så sjuk under året men nu är ute och jagar möss igen. Hon stannar dock hemma. Mollysar föredrar det. Resor till djursjukhuset är högst motvilliga företeelser.






(känner mig lite som Pernilla Wahlgren när jag lägger upp bilderna)


Efter en stund dyker Bobbos matte upp. Bobbo är med. Bobbo gömmer sig bakom matte och ser lagom entusiastisk ut. Hon är gissningsvis ovetande om att matte ramat in henne och tackar för service. Bobbo är av annan uppfattning. Vi kramas, jag och matte. Hon är Sundsvalls bästa kramare.






Jag återvänder till verkligheten och fortsätter med vårdpatienterna. Lotta i receptionen berättar att jag fått paket och att hon lagt det på vårdkontoret. Jag kilar dit. Ååååå ett till, ett till!






Jag öppnar förväntansfullt. Ut faller tre svarta bajspåsar? Med innehåll? En lite missnöjd kund kanske? Eller är det hen från XXL som förföljer mig? Jag läser bifogat brev:






Slokörad och vederbörligen åtbördad till verkligheten lommar jag med bajset till labbet. Allt är inte guld som glimmar.

Men hemma gläds jag åt Molly och Bobbos ägare. Och bajspåsar som gav dagens skratt åt hur fel jag gissade.