Anki har haft synpunkter på uppropet även internationellt för den som vill läsa. Hon har även gått in på bloggen Collievänner, som berört den engelska studie som visar på ledsamma resultat avseende andningsförmågan hos frallor som ingått i studien.

http://collievaenner.blogspot.se/


Jag låter Anki få slutordet för en lång tid framöver avseende trubbnosarna. Vill ni reflektera så får ni gärna.

Jag tackar för uppmärksamheten. Idag är jag extra glad eftersom SKK har författat två skarpa brev, dels till landshövding Margareta Pålsson i Skåne med anledning av djurskyddsinspektörernas s k projekt, d v s den häxjakt på trubbnosar som iscensattes som en direkt följd av trubbnosuppropet. Det andra brevet har som rubrik "Nu måste vi sluta skälla på varandra". Absolut, det håller jag med om. Men det som är särskilt glädjande att läsa, är det mycket starka stöd SKK, ja hela Samverkansgruppen, uttrycker för uppfödare och ägare av trubbisar! Gruppen skriver att "såväl uppfödare som hundägare har utsatts för regelrätt mobbning. Även veterinärer har på nätet luftat sina negativa åsikter om uppfödare och ägare av trubbnosiga hundar och djurägare har svarat med att välja bort veterinärer som undertecknat det öppna brevet och djursjukhus som behandlar ägare av trubbnosiga raser respektlöst." Om LS Skånes vedervärdiga "projekt" skriver Samverkansgruppen: "Detta har resulterat i att uppfödare gömmer eller flyttar sina hundar till andra län. En del veterinärer ÅNGRAR att de har skrivit på uppropet och andra vägrar principiellt att besiktiga valpar och vuxna hundar liksom att söva trubbnosar. Olika motreaktioner har startat som "Vi värnar hela hunden" och "Vi älskar våra trubbnosar." Dessa upprop har skrivits under av fler än tusen uppfödare och ägare av trubbnosraser."
I en kommentar till Samverkansgruppens brev (som lades ut i en grupp på Facebook) skrev jag bl a så här: "Jag välkomnar detta brev. Framför allt för att vår organisation äntligen visar sitt stöd för oss medlemmar. Ett starkt stöd, dessutom. Det dröjde, men det kom till slut, och det tackar jag för. Jag erkänner utan prut att jag är en av dem som bidragit till att i ord och handling visa min förtvivlan och ilska. Jag har ifrågasatt - och ifrågasatt igen - något som dock inte "passade" sig. Min person förminskades på alla möjliga och omöjliga sätt. Man får ju gubevars inte ifrågasätta "sakkunskapen". Jag är dock van vid medial blåst. Mer än 30 års arbete som nyhetsreporter har givit mig ganska mycket skinn på näsan. Orättvisor av alla de slag och uselt underbyggda påståenden (som presenteras som vore de sanning) har jag helt enkelt inget till övers för. Det har jag aldrig haft. Jag är självklart för, att bidra till att göra allt jag kan för att påverka utvecklingen i rätt riktning. Det är vi alla. Men jag kommer fortsatt att se på det som följer med kritiska ögon. Det är min självklara rätt - och skyldighet."
Slutligen vill jag säga att mitt initiativ med uppropet "Vi värnar hela hunden" tagits emot med enorm glädje och uppskattning både här hemma och utomlands. Jag har dock inte varit ensam om att kämpa, vi är många fler som jobbat hårt i kulisserna. Nu ser vi resultatet. Vindarna vänder. Som du skrev, Maria: "Då ordnar det sig, ska du se."
Någon uppgav lite slarvigt att Bodil C var veterinär. I själva verket är hon psykiatriker. Det förändrar ju ingenting i sak. Titlar och långa utbildningar imponerar inte på mig. Det är hur man interagerar med sina med- och motmänniskor, som verkligen betyder något i det långa loppet.
Därmed tackar jag för mig och önskar allt gott!