- Hej Birger, har du hunnit läsa Queens journal? frågar uppfödare Birgitta i telefonen. 

- Jajo, humhum... det har jag. Svårt ärende humhum..

- Men Birger, nu behöver du vara ärlig. Visst gick inte allt riktigt rätt till?

- Hrrmm.. ja... jag vill inte vara okollegial. Flickan kommer ju bli ledsen att bli anmäld och det är det ju inte värt. Kan du kanske prata med klinikledningen igen tycker jag?

- Det är tvärstopp. Jag ringde igår igen. Enda sättet att få upp ärendet på bordet igen är om jag anmäler och det funnits brister. Birger, det är jättemycket pengar för mig. Jag ber dig att hjälpa mig. Jag kommer inte att röja att du varit spökskrivare. 

- Alltså, jag är ju ingen modern veterinär, säger Birger efter en stund. Jag har ju jobbat i en annan  tidsålder och de tikar jag gjort kejsarsnitt har aldrig varit sådär sjuka. Jag har inte sett någon livmoderomvridning någonsin på hund. 

- Men? säger Birgitta lite skarpt och uppfordrande. 

- Ja, alltså. Hunden borde nog fått mer omvårdnad. Inte åkt hem i det skicket och fått mer behandling före operationen. Valparna borde inte lagts till alls. Men jag är inte säker att det gått vägen även om allt gjorts rätt och riktigt. Birgitta, du väntade väldigt länge med att köra in henne. 

- Ja, det inser jag, säger Birgitta skamset.  Men ändå. Veterinären borde veta bättre. Göra mer och bättre. Ringa in nå´n som är erfaren. 

- Ja Birgitta, det där är ju inte så lätt, hon hade nog ingen. Kanske var det rent av första passet på egna ben? Inser du att det kan bli jobbigt för tösen? Du anmäler ju henne för ett schema hon inte har mandat över. Det är inte rätt. 

- Det kan inte hjälpas, om det är enda sättet som kliniken tänker backa på kostnaden så får det bli så. Tack Birger! Jag skriver med egna ord så de är inte dina. Din hjälp är ovärderlig. 

- Humhum.. det känns inget vidare detta, Birgitta. Fundera ett varv till snälla du.