Jag ber Dr J från reumatologen ringa. Jag har märkt ett återtåg av den isande smärtan i fötter och underben som klättrat upp över knäna. Jag är också svagare i benen igen. Vill ogärna kliva uppför trappan. Domningarna är mera utbredda och när jag vaknar om natten får jag röra benen för att veta var de är.


Jag är nere på 3,75 mg prednisolon. Jag berättar att 5 mg är någon slags precis-på-gränsen. Men 3.75 är förbi effekt. Han vill att jag ökar och tar det som ger effekt. Och sedan försöker minska varje månad igen. Målsättningen är förstås att komma av kortisonet men om det inte går eller jag behöver hög dos för att slippa problem så är det andra läkemedel som får provas. Som Imurel eller Methotrexate, ett vassare garde men som inte utarmar kroppen på samma sätt som kortison.


Oskadliga doser av långvarig kortison finns inte. Men 5 mg är ungefär kroppens egen produktion under en dag för en människa. Så där någonstans är det önskvärt på längre sikt.


Mitt skelett är starkt och bra så jag ska sluta med bisfosfonater och bara äta kalk och D-vitamin. De är goda när jag bantar, det närmaste godis och socker jag kommer så det var bra.


Andra dagen på 10 mg. Fortfarande ingen större skillnad mer än att styrkan känns rätt okey. Isningarna är kvar. Tänk om de bara hjälpte tillfälligt? (Min man tycker att jag skulle må bra av att oroa mig mindre generellt)


För dig som vill prova känslan kan göra så här:


(PS Inte mina spiror)

- Vi behandlar din neuropati (typ nerver som krånglar) med kortison så får vi se, säger doktor J avslutningsvis.

Kan inte låta bli att se viss komik i att reumatologen behandlar mig för neurologisk åkomma medan hans kollega på neurologen behandlade samma åkomma med kortison med reumatisk misstanke.