Dags att arbeta.

Jag öppnar mejlkorgen och tittar klentroget på antalet mejl som uppgår till 223. Jag har just gjort en överenskommelse med chef Å om att det INTE är en fin idé att vidarebefordra mejl man inte orkar fatta beslut om med frågan "Vad tycker du?"

Det är annars ett supereffektivt sätt att tömma ur korgen, med undantag för delete förstås. Jag vinner tid genom att delegera bort mejlet en stund. Stunden beror av mottagarens tid. Jag slipper också sortera in mejlet eftersom den är ute på äventyr i cyberrymden och kommer i retur när mottagaren hunnit titta på det. Tänker jag.


Vissa mejl kan vinna på viss förvaring. Då är frågan utspelad och den kan gå direkt i papperskorgen utan att passera gå. Men de flesta mejl mår dåligt av att ligga ogjorda.


Värst är mejl för kännedom som det blir en diskussionstråd av. Det kan spamma ner hela mejlen. Eller de föreningar/grupper jag är med i där vi är sju-åtta stycken som trycker svara-alla på mejlen och svaren kommer huller om buller. Ofta är rubriken: SV:SV:SV:SV: i oändlighet och rubriken på mejlet har för länge sedan förlorat i aktualitet.  


Förra veckan gjorde jag en rask rensning. Vad jag inte visste var att Chef Å gjorde detsamma. Lite före mig lutade hon sig bakåt och tittade stolt på sin bedrift. Nu hade hon bara 17 825 mejl i inkorgen. Fantastiskt. Strax därpå kom mina vadtyckerdumejl. I rask fart fylldes det på igen. Nu blev Chef Å gramse. Komma och förstöra hennes nästan tomma mejlbox så där respektlöst. Så då skriver hon tillbaka en fråga och skickar till mig.


Jag har just lutat mig tillbaka och konstaterar att inte bara huset utan också min mejlkorg är värt att visa. Tills det sprutar in jagtyckeringetsärskilt som ändrar på läget i en knapptryckning.


Vi har landat i att vi tömmer vår mejlkorg och gör telefonmötespunkter av frågorna istället.


K gick en kurs i mejlhantering för något år sedan. Han berättade att man inte bör ha mer än 10 mejl i sin inkorg, resten ska man hantera med frågan när (sätta in sin kalender och avsätta tid för åtgärd), vem och hur.


Jag är ganska bra på mappar. Mycket bättre än pärmar IRL. Jag får knottror och stereotypa beteenden av att ägna mig åt pappersexercis. Stereotypa mejlbeteenden är att sätta på mer kaffe, börja blogga, övertyga den sovande hunden att hon behöver ut en sväng eller hänga tvätt. Det senare är just nu svårt eftersom vi inte har någon att hänga. Den vi har är otvättad i en säck ute på släpet efter vår home-stajling.


Jag läser en artikel om epoststress av epost-forskaren Olle. Man ska vara noggrann och läsa mejlet med eftertanke, svara avvägt och vid utvalda tidpunkter under dagen, inte direkt kasta sig över mobilen/datorn vid en epost-signal. Mmm. Man bör också stänga av signaler som berättar att det kommer mejl. Det finns forskning som visar att vi får fler hjärtslag per dag om vi hela tiden har signalen på. Och i ett försök kunde man se att de som direkt läser mejl som dimper in medan de egentligen gör annat får högre stresshormoner i blodet och blir gruvligt ineffektiva. Inget förvånande egentligen.


Jag brukar passa på när jag flyger och flight-mode är på. Då får man inga i retur och det känns riktigt effektivt.


Jag har just slagit ihjäl lite tid i ett typiskt stereotypt beteende för att undvika knäckfrågan att ta mig an mejlen. Och ser man på - nu är det 241 mejl. Chef Å - är du beredd på en störtskur?


http://www.idg.se/2.1085/1.292652/mejlslarv-skapar-onodig-stress

http://www.su.se/om-oss/press-media-nyheter/pressrum/mejlen-b%C3%A5de-ett-unikt-hj%C3%A4lpmedel-och-en-stressfaktor-1.7018

http://www.doktorn.com/artikel/mejlhelg-kan-minska-stress-och-%C3%B6ka-produktivitet


PS: Hur många mejl har du i din mejlinkorg just nu?