Nätkraft
I förra numret av Veterinärtidningen skriver Veterinärförbundets ordförande om kommunikation på sociala medier. Tullberg manar till eftertanke att det skrivna ordet gör avtryck för alltid och kan ryckas ur sitt sammanhang. Att vi som kår behöver visa särskild eftertanke när vi skriver i veterinära frågor och visa varandra, djurägarna och djurorganisationerna respekt och vara professionella. Gott så.
Jag tänker också att vi denna sommar ritat om kartan för vad som var möjligt genom att ha modet att sticka fram våra hakor och ta emot personliga käftsmällar om och om igen. För påhoppen har varit många, tonläget ställvis hotfullt och bortanför vad som kan anses okey i ett samtal mellan fyra ögon. Men vi har stått kvar. Och vi har stått pall.
Vi har varit några som aktivt tagit steget in på Vetbase. Från att ha varit ett forum där man i stor utsträckning skällt på veterinärer, riskkapitalbolag och priser för försäkringarna på grund av djursjukvårdens skamlösa prishöjningar har veterinär närvaro skapat mervärde för djurägaren både i veterinärmedicinska frågeställningar och kring mer etiska ställningstaganden. Jag har själv valt att gå ur Vetbase men jag är tacksam för alla kollegor som fortsatt ställer sin tid och kompetens till förfogande.
Genom att vara många på sociala medier och bloggar så blir bördan mindre. Man kan tillsammans hjälpas åt i etiska frågeställningar eller då tonläget höjs. Man känner sig mindre ensam och utsatt. Någon kan ta vid och man får ta paus.
Jag är övertygad om att veterinär närvaro på nätsidor är viktig. Vi skapar den där transparensen som efterfrågas. Vi finns där och vi är veterinärer och människor. Ibland kanske det görs verbala blunders men vi är ju just människor också.
Om meningsmotståndaren har vuxet perspektiv är det mycket väl möjligt att backa och be om förlåtelse för att sinnet rann på en. Även om en skärmdump har skett.
Alternativet att bara skicka vårt Upprop till SKK och JV i det tysta hade inte skapat de ringar på vattnet som skett i dag, där Norges veterinärförening och brittiska veterinärer ställer sig bakom vår petition. Det är inget annat än fantastiskt och visar på nätets kraft till opinionsbildning.
Våra representanter i förbundsstyrelser och Svensk djursjukvård och ägarkoncerner behöver följa debatten där den pågår. På nätet. Det kan hända att det som organisation inte går att gå in och ha en åsikt, men den omvärldsbevakning som närvaron innebär är essentiell för att fatta rätt beslut i viktiga frågor kring veterinärmedicin. Men man får också pejl på hur tufft det är där ute. Och har möjlighet att ge stöd till de som verkligen försöker förträda djurskyddet eller andra viktiga frågor.
Djurskydd berör. Det har vi sett prov på i sommar. Även om några kollegor varit väl hetlevrade emellanåt förtjänar de och alla andra respekt. Vi stod kvar. Vi svarade på frågor. Vi utbildade. Vi skapade opinion.
Och nu jäklar ska frågan ända till Bryssel. Jag är övertygad om att det är dit veterinäruppropet behöver komma för att kunna styra över frågan på riktigt.
Så - TACK alla veterinärer för att ni haft modet, kraften och djurhjärtat på rätta stället vid tangenterna i sommar och höst. Utan er hade det här inte gått.
Syftet har varit ett och endast ett. Att verka för att ingen hund behöver födas till ett liv i andnöd på grund av missriktad avel.
Jag tror banne mig att jag ser målet!
PS. Tack också djursjukskötargullis C. Om du inte var så bra på Wordfeud hade jag kanske tänkt på dig direkt ☺
12 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: 80-talsrevival
Nästa inlägg: Rapport från Bella en vecka efter operationen
Hej! Jag råkade surfa in på din sida när jag googlat på myelit. Min fru drabbades av en myelit i juni och oron för ms var hög. Men proven visade att det med största sannolikhet rör sig om en övergående myelit. Vi är dock båda två nojiga fortfarande, 5 månader efteråt. Hon känner då och då av liknande symtom fortfarande. Det som hände i början var att hon tappade känsel och domnade på höger sida. Nu tycker hon att det ibland återkommer med olika känselförnimmelser som stickningar eller att det känns "konstigt", Sen går det över. Det finns rätt lite att läsa om det på nätet eftersom myelit verkar vara ovanligt. Du som också har drabbats av en kanske kan svara på om symtomen finns kvar långt efteråt. Är det "normalt"? Hur länge i så fall sitter det i? Oron för ms finns fortfarande även om läkarna sa att det var väldigt liten risk. Hon ska göra ny MR i februari. Svara gärna via min mail och inte på bloggen. Jag har gbkjohan@hotmail.com
Trubbisar ska inte användas som försöksdjur av klåfingriga veterinärer som inte vet det långsiktiga resultatet av de operationer de utför. Mer än en trubbis har fått sätta livet till på grund av uppropet
Att man söker evidens på nätet för ett påstående man vill ska vara sant betyder inte att det är sant. Du och dina kollegor opererar trubbisar samtidigt som ni söker bevis för att det ni gör är rätt och riktigt. Ni vet inte vad ni gör! Inte heller det faktum att ni fått många followers på nötet innebär att blir mer sant. Nätkraft, jo jag tackar.
Lite självkritik och insikt om att det man sysslar med är ren försöksverksamhet är bra att ha. Gå tillbaka och titta på de hundar som opererats, hur mår de idag? Hur många operationer har det blivit efter den där första och hur många har sedan avlivats?
Ställ samman och jämför med sådana som inte opererats. Kanske inte lika lätt att skylla ifrån sig då
Hur skulle de hundar som opererats mått idag om de INTE opererats? Alternativet till operation kan ju kanske ha varit avlivning. Är då en operation onödigt tycker du?? Att ta till sig av de studier som finns gör väl att det faktiskt finns evidens för det de gör? Det finns ju studier som tydligt visar på fördelen med att i tidigt skede öppna upp knipta näsborrar för att minska framtida lidande. Eller ska de göra som många uppfödare verkar göra - dvs bara basera sitt agerande på vad de själva tycker? För än har jag inte fått se några som helst vetenskapliga belägg som styrker alla åsikter som många sk "trubbnosvänner" har. Varför blundar ni för all fakta som finns bakom veterinärerna och fortsätter skrika efter att siffror och fakta saknas? Och när kan ni visa upp evidens för att svenskuppfödda trubbnosar har felfri andning? Om man nu ska vända på kraven om evidens...
Om svenska veterinärer nu börjar kartlägga och dokumentera alla trubbisar som opereras och hur resultatet blir - kommer ni ens DÅ att ta till er resultatet om det går emot vad ni tror/tycker?!
Med tanke på den kritik, många gånger rent av oförskämd, som du och många av dina kollegor har öst, och tydligen fortsätter med det, över oss trubbnosuppfödare/ägare är det otroligt dåligt att du själv inte tål kritik.
Sluta kasta skit på oss någon gång!
Hej Sture! Jag accepterar alla inlägg som är konstruktiva. Det jag raderade var ett citat från Anki och inte ditt eget. Detta är inte heller särskilt konstruktivt utan ett personligt påhopp. Det brev från dig som jag raderade vad ett brev som inte redigerats klart från SKK.
Välkommen tillbaka med egna idéer och förslag kring trubbnoshälsa.
Med vänliga hälsningar!
Du får tala för dig själv Sture. Känns sorgligt att du får det att låta som att att du talar för alla trubbnosägare i Sverige. Jag känner ingen ångest eller trauma av trubbnosuppropet. Tvärtom! Jag är glad att det finns veterinärer som på sin fritid vill engagera sig i en bättre hälsa för våra hundar. Jag vill hellre gå till en veterinär som informerar mig om ifall min hund inte verkar andas ok så att jag kan ge den ett liv utan lidande än en veterinär som står utanför uppropet och kanske inte vågar säga till för att riskera att jag som kund ska "känna mig kränkt". Jag ser det inte som att jag blir attackerad om jag är hos veterinären och hen kollar igenom min hund och talar om ifall det finns nåt jag ska tänka på - det är ju liksom det jag betalar för att de med sin kunskap och erfarenhet SKA göra. Jag har mer förtroende för en veterinärs bedömning om hund andas normalt eller ej än vad uppfödare säger. Med uppropet så vet jag ju vilka veterinärer som bryr sig! Till dem kommer jag att vända mig!
Med tanke på hur du uttrycker dig så tycker jag inte att det är så konstigt att en del väljer att vara anonyma... Flera trubbnosägare vittnar om mer eller mindre utfrysning efter att de tagit upp sin hunds andningsproblematik med uppfödaren eller på sociala rasmedier. De har uteslutits ur grupper när de tagit upp frågan där, uppfödare har viftat bort det, ifrågasatt dem och brutit kontakten. Förvånande och tråkigt tycker jag att man inte är mer seriös än så i sitt bemötande inom rasen! Att välja att tysta de som har en uppfattning som inte stämmer med vad som är önskvärt kommer knappast att gynna arbetet mot friskare hundar, eller hur?! För det är ju förstås lätt att hävda att problemen inom raserna inte är så stort om man väljer att inte lyssna på dem som faktiskt haft problem.
Det skulle för övrigt vara intressant att få veta vad du anser om alla de vetenskapliga studier och publikationer som finns på området? Har du läst dem? Vad är dina slutsatser av dem?
Jag vill börja med att skriva att jag hoppas och tror att tanken med detta veterinärupprop var god från början och fortfarande är det. Jag är själv ägare till två mopsar och har mycket på mitt hjärta angående både uppropet och de följder det har fått. Det kanske inte är någon som är intresserad av vad jag, en vanlig mopsägare tycker men här kommer det i alla fall. Jag ska försöka att inte bli alltför långdragen.
Jag tycker att det är en självklarhet att alla hundar ska kunna andas utan svårighet! Jag tycker att det är en självklarhet att de individer som har svårt att andas ska opereras och att de individer som har svårt att andas inte ska gå i avel (oavsett om de är opererade eller inte)! Jag tycker också att det är lika självklart att de individer som inte har svårt att andas ska opereras bara för att någon veterinär tror och tycker att det är något alla mopsar behöver! Det är också en självklarhet för mig att alla hundägare, oavsett ras, ska bli bemötta med respekt när de tar sin hund till en veterinär! Ingen ska behöva bli förolämpad och ifrågasatt och behöva försvara sitt val av ras!
Jag älskar mina hundar och jag älskar min ras och jag hoppas att den totala populationen kommer att födas med sund andning i framtiden! För det är väl det som är målet? Att hundarna ska födas friska! Operation är ju bara en lösning för de hundar som redan är födda med dålig andning.
Jag har följt detta upprop på håll och utan att blanda mig i diskussionerna både här på nätet och i media och jag blir bara ledsen. Jag läste bland annat en artikel i en tidning (minns inte vilken) där rubriken löd "Mopsar kan inte andas!". Ja, det finns mopsar som har osund andning men jag tycker att det är så fel att dra en hel ras över samma kant. Tyvärr finns det ju de som tror på allt som står i tidningen.
Jag tror jag avslutar mitt inlägg här och jag hoppas att ingen har känt sig påhoppad på något sätt.
Håller med 😄👍🏼😄👍🏼😄