I förra numret av Veterinärtidningen skriver Veterinärförbundets ordförande om kommunikation på sociala medier. Tullberg manar till eftertanke att det skrivna ordet gör avtryck för alltid och kan ryckas ur sitt sammanhang. Att vi som kår behöver visa särskild eftertanke när vi skriver i veterinära frågor och visa varandra, djurägarna och djurorganisationerna respekt och vara professionella. Gott så.


Jag tänker också att vi denna sommar ritat om kartan för vad som var möjligt genom att ha modet att sticka fram våra hakor och ta emot personliga käftsmällar om och om igen. För påhoppen har varit många, tonläget ställvis hotfullt och bortanför vad som kan anses okey i ett samtal mellan fyra ögon. Men vi har stått kvar. Och vi har stått pall.


Vi har varit några som aktivt tagit steget in på Vetbase. Från att ha varit ett forum där man i stor utsträckning skällt på veterinärer, riskkapitalbolag och priser för försäkringarna på grund av djursjukvårdens skamlösa prishöjningar har veterinär närvaro skapat mervärde för djurägaren både i veterinärmedicinska frågeställningar och kring mer etiska ställningstaganden. Jag har själv valt att gå ur Vetbase men jag är tacksam för alla kollegor som fortsatt ställer sin tid och kompetens till förfogande.


Genom att vara många på sociala medier och bloggar så blir bördan mindre. Man kan tillsammans hjälpas åt i etiska frågeställningar eller då tonläget höjs. Man känner sig mindre ensam och utsatt. Någon kan ta vid och man får ta paus.


Jag är övertygad om att veterinär närvaro på nätsidor är viktig. Vi skapar den där transparensen som efterfrågas. Vi finns där och vi är veterinärer och människor. Ibland kanske det görs verbala blunders men vi är ju just människor också.


Om meningsmotståndaren har vuxet perspektiv är det mycket väl möjligt att backa och be om förlåtelse för att sinnet rann på en. Även om en skärmdump har skett.


Alternativet att bara skicka vårt Upprop till SKK och JV i det tysta hade inte skapat de ringar på vattnet som skett i dag, där Norges veterinärförening och brittiska veterinärer ställer sig bakom vår petition. Det är inget annat än fantastiskt och visar på nätets kraft till opinionsbildning.


Våra representanter i förbundsstyrelser och Svensk djursjukvård och ägarkoncerner behöver följa debatten där den pågår. På nätet. Det kan hända att det som organisation inte går att gå in och ha en åsikt, men den omvärldsbevakning som närvaron innebär är essentiell för att fatta rätt beslut i viktiga frågor kring veterinärmedicin. Men man får också pejl på hur tufft det är där ute. Och har möjlighet att ge stöd till de som verkligen försöker förträda djurskyddet eller andra viktiga frågor.


Djurskydd berör. Det har vi sett prov på i sommar. Även om några kollegor varit väl hetlevrade emellanåt förtjänar de och alla andra respekt. Vi stod kvar. Vi svarade på frågor. Vi utbildade. Vi skapade opinion.


Och nu jäklar ska frågan ända till Bryssel. Jag är övertygad om att det är dit veterinäruppropet behöver komma för att kunna styra över frågan på riktigt.


Så - TACK alla veterinärer för att ni haft modet, kraften och djurhjärtat på rätta stället vid tangenterna i sommar och höst. Utan er hade det här inte gått.


Syftet har varit ett och endast ett. Att verka för att ingen hund behöver födas till ett liv i andnöd på grund av missriktad avel.


Jag tror banne mig att jag ser målet!


PS.  Tack också djursjukskötargullis C. Om du inte var så bra på Wordfeud hade jag kanske tänkt på dig direkt ☺