I dag är det show-time av huset.
 
Jag viker tvätt till halv två i natt och städar carport i mörkret. Jag pratar med chef Å medan jag kastar grunkor i släpet i mitt finfina trådlösa headset. Jag hör henne perfekt. Hon hör mig operfekt och surar så jag måste ta loss det. Då blir jag handikappad och riskerar min telefonarm å det grövsta. Att slänga grunkor med enhandsgrepp tar dubbelt så lång tid, särskilt när slängandet behöver ske under tystnad.
 
Klockan sju i morse hänger jag och K på låset och bidrar på nytt till destruktionssamhället.
 
- Vi börjar nästan kunna personalen skiftschema, konstaterar jag medan jag duckar för några murkna bräder som gubben framför hivar iväg framför mitt huvud när jag pilar förbi träcontainer till den brännbara.
 
Hemma börjar sista polishen. Jag har sedan gårdagen minerat källaren för intrång av hungriga, spelberoende eller duschsugna tonåringar och annat löst folk. Nu städar jag mig från vardagsrummet och utåt. Jag kontrollerar mattfransar och vinkel på mattor i förhållande till soffor och vägg och annat viktigt, torkar fingeravtryck med läsglasögon och stirrar uppbragt på hunden som med en suck flyttar sig från den nyss torkade soffan. Hon lämnar en liten grussilhuett efter sig som jag med stor tolerans torkar bort.
 
Jag hämtar hennes dyna och förvisar henne till den. Bäst hon går konstaterar jag små röda fläckar efter löpning. I triumf hittar jag hennes nytvättade löptrosa bland deodoranter, läkemedel, tandborstar och handdukar i garderoben närmast vårt sovrum (jag har räknat ut att då har människorna passerat åtta garderober och borde vid det laget inte vara så heta på att pröva dörrens gångjärn så där går det att mixa fritt).
 
Ajaj, trosan sitter tajt. Axi får dra ihop sina pastejmuskler på rumpan och går med tvehågsna kliv därifrån medan det stramar i kardborren.
 
Sonen körs upp från törnrosaslummern. Jag har nu också minerat köket så när jag kommer tillbaka sitter han i vardagsrummet. Han-har-dragit-bordet-emot-sig-och-knölat-till-mattan-och-fransarna krullar sig asymmetriskt. Jag får ett bryt. Sonen räcker mig äppeltallriken. Jag får ett bryt till.
 
- Tallrik! Du får inte använda tallrik. Diskmaskinen måste vara TOM! säger jag med samma seriositet som en som städat en carport i mörker har.
 
- Vad ska jag göra då? säger han och slår ut med armarna.
 
- Du får äta upp det där du har på tallriken! säger jag resolut. Jag har gått ut med soporna. Och sen diska. Och torka. Och in i skåpet. INGET får vara kvar på diskbänken.
 
- Men hallå, du är ju helt j-a psykotisk! upplyser min ättling mig.
 
- Nej, det här är på RIKTIGT! säger jag med stora bokstäver så hunden svassar förbi för att hon tror att det är hon som typ belägrat soffan och sandat ner fast hon ligger i bädden. Jag noterar i ögonvrån att hon svassar utan trosa.
 
- På riktigt! återtar jag. Man SKA ha räta linjer och raka möbler och inga mattknölar.
 
Sonen står villrådig och kollar i köket. Jag kollar där han kollar och förstår att jag just städat bort diskborste och Yes också. För det är också bannlyst att ha framme. I stajlade hem har man varken disk, tvätt eller mattor på tvären.
 
Sonen sätter sig i bilen. Hunden lägger sig på bron. Jag städar ut mig, sätter en säck med tvätt på släpet och en med skräp. Gränsen går vid att ha tvätten i bilen märker jag. Annars verkar jag just nu rätt gränslös.
 
Jag köper blommor. Skojar med blomsterhandlaren som ler matt åt mina tonårsskämt.
 
Vi åker till Shell och köper fika. Jag är grymt kaffesugen. Kaffemuggen står i mix-and-trixgarderoben ganska långt in eftersom det utan stor fantasi går att förstå att den står där för att den inte får stå i diskmaskinen. Vi åker bort till Karlberg och sätter oss i solen.
 
Jag tittar mot det vajande höstgula fältet. Plötsligt känner jag att jag behöver typ uppdatera sonen i hans kanske rostiga biologikunskaper.
 
- I Norrbotten har vi två sädesslag vi odlar, korn och havre. Vilket är det på fältet bakom dig?
 
Sonen lyfter artigt på sitt head-set och svarar:
 
- Ko och hare? Eeeh....va?
 
Under tiden visas det hus. Snart vet vi om det finns någon som vill lägga ett bud.