Jag förstår att ni darrar av informationsabstinens om hur det går med vår husförsäljning. Ja. Nä. Jag gillar stockholmstempot bättre. Fotat och sålt på en vecka. Här fuuuuuunderar alla. Lite mer kaaalixlunk.


Jag har polerat huset tre gånger den här veckan. Kan inte vara mycket att göra efter gång ett kanske ni tänker? Joho då!


Jag har använt upp norra Europas alla värmeljus för att det ska se lite avslappnat inbjudande ut. I dag hittade jag inte skurmoppen så jag fick knäskura köksgolvet med en duk. Den var i alla fall fläckig fast den var nytvättad. Av stearin.


Här får ni njuta av lite stajling:



  Sonens kommentar: CITRONER i fruktskålen?




Här är då finalen på stajlingen: hunden surar i bilbakluckan och sonen får spela på Ipaden i bilen. Tittar man till vänster i bakluckan gör några luktande fotbollssockar sällskap med hunden till vänster i bild (röda). En ansträngd kompromiss.



Och så mina trasor. Blöta. Var-var-var ska jag sätta dem?

Jag hittar det ultimata gömstället. I sylthinken i carporten. DÄR kollar nog ingen


med lock på anar ingen hur slarvigt vi har det



Helt enkelt genialiskt! Nu återstår att hitta igen sonens jacka som är spårlöst försvunnen. Och att göra nåt helt annat än att städa. Jag säger till K:

- I helgen vill jag göra nåt ROLIGT!

- Ja, säger K, J spelar match i Arvidsjaur.

Käre make. Ibland pratar vi helt enkelt olika språk. C fnittrar glatt när jag refererar vår helgsysselsättning och tröstar att det ändå är bättre med att stå i höstblåst i Arvidsjaur än i en ishall i Rosvik. Allt är ju relativt.


Vi vinkade adjö till Höjdgatan. För osynkat för att kunna vara med. Jag som redan flyttat in och i tanken satt på altanen och njöt av den magiska utsikten. Nu får vi ladda om. Jag är rätt usel på ovisshet. 10 dagar på Hemnet. Jösses. Hur svårt kan det vara att lägga ett bud?