En medarbetare på Agria kontaktar mig på Messenger och vill prata en stund. Hen ringer upp. 

- Det är jättevanligt att veterinärer på klinikerna ringer och skäller på vår personal - kanske främst våra veterinärer - när vi inte ersätter en skada. Det gäller framför allt kejsarsnitt, kastration på grund av sjukdom som inte är varig livmoderinflammation och när man kräkt en hund utan riskanalys om det behövs och vi bedömer att det inte var någon risk för skada. Men vi kan ju bara följa våra villkor. 


- Chefveterinären (tror hon kallades så) har åkt runt förr på klinikerna och berättat hur en försäkring fungerar, men det har ju inte gått på senaste tiden på grund av Covid. 


- Våra veterinära Facebookgrupper då? säger jag. Där finns god chans att nå väldigt många och få till en dialog med veterinärer från hela landet. 


- Nej, det går bara överstyr på sociala medier, det är ett principbeslut. 


- Men det tror inte jag. Det är betydligt mer effektivt än att åka runt och man kan ju själv äga tråden och frågorna. Tonläget är ju inte som i vilket forum som helst. Jag tror att de bolag som har sådan policy behöver tänka om att detta är det nya normala som är här för att stanna. Att inte vara rädda. När man säger att det alltid går överstyr syftar man ju på helt andra diskussioner i olika forum som inte är veterinärer emellan. Det är ju inte ens prövat innan man säger att det inte går. Kan man få upp en ökad medvetenhet hur försäkringslösningar fungerar och en konstruktiv debatt så tror jag vi också kan koka ner det till var vi inte förstår varann och stärka upp där. 


Det är ett bra samtal. Vi tycker inte lika mer än att jag kraftigt fördömer att kliniska veterinärer skäller på handläggare. Det är inte okey någonstans. Hyfs och respekt för andras roller hör till, även när en kund får nekad ersättning. 


Jag tittar på de ärenden i koncernen som får nekad ersättning och ser om det går att komplettera eller förtydliga om det har misstolkats. Vi har anpassat oss vid kräkning av diverse grejs som hundar stoppar i sig och säger att det inte är säkert att det ersätts via försäkringen men att vi bedömer att den behöver kräkas (i de fall det är så). Sedan får djurägaren själv bestämma.


Jag uppfattar aldrig att jag skäller själv när jag kontaktar försäkringsbolagen för att diskutera nekade ersättningar. Jag mejlar oftast kompletteringarna. Uppfattas jag aggressiv? Jo, vid något tillfälle för några år sedan erinrar jag mig att en handläggare tog illa vid sig. Ärendet var felbedömt men hon stod på sig. Jag bad om ursäkt. Det var inte motiverat att trycka till. På så vis är det enklare med Agria som har flera veterinärer anställda; vi pratar samma språk. Vi företräder bara olika intressen. Men hyfs hör till oavsett. Jag ska tänka särskilt på hur jag skriver i fortsättningen.  


Jag tänker att vi behöver göra något åt polariseringen som uppstått. Jag anser att det är försäkringsbolagen som är ansvariga för situationen genom sina ageranden mot kunder där man underförstått ska förstå att djursjukvården är för dyr och att man bokas på onödiga återbesök. Jag har själv fått sådan enkät och sådana mejl från mina hundars respektive bolag (ingen av dem är försäkrade i Agria). 


Lösningen kallas dialog. Djursjukvårdsbranschen pratar med djurförsäkringsbolagen i syfte att så långt möjligt ha samsyn kring hur vård bedrivs och därifrån kunna göra försäkringslösningar som är attraktiva för kunden och lönsamma för bolagen. Försäkringsbolagen kan inte bestämma vilka prover som tas eller vilken övrig diagnostik som används (röntgen, ultraljud, skiktröntgen eller magnetkamera tex). De kan bestämma vad de ersätter och vad de önskar ska in för förprövan. Det sker konsekvent med CT-undersökningarna. Jag undrar hur ofta de nekas? Vi har inga problem med att få igenom dem - är det andra som har? För att vara motiverat med veterinärer som förhandsprövar CT-undersökning behöver det ju vara ett sätt att förhindra överdiagnostik - finns den?


Den anställde på Agria pratar om att veterinärer tar för många prover och att kostnaderna skenar. Att veterinären vill säkra upp på kliniken, är för osäker. Det är för generellt. Jag håller inte med. Dessutom är det extremt lätt att i efterhand säga att det gick bra utan de prover som togs för de visade ingenting. Vi behöver förstå varandra bättre. 


Dags för samverkan.